Missat på M eller E: MyspacE?

Ser ut som en grundkurs i kapitalförstöring. Hur man på 6 år “tappar bort” 3 miljarder. 1000 kronor förlorade – per minut.

Många pratar att Facebook tog platsen.

Ingen annan förklaring?

Murdoch köpte MySpace för sex år sen – betalade 3.5 miljarder. Nu är siten till salu. Man väntar sig 600 miljoner. Räknar man lite så blir det som ovan.

Det finns idag ett rätt etablerat tänk under rubriker som “Entreprenörskap”. Många gånger handlar den kunskapsdomänen om hur man bygger från Noll. MySpace var knappast i det läget när Murdoch köpte saken. Var inte noll-läget redan passerat?

En kul bok om just Myspace är för övrigt den här:

Parallellt med det, sedan närmare ett hundra år, finns en annan kunskapsdomän – men med annan rubrik. Den kanske kan kallas för “Management”? Många inom Entreprenörskapsdomänen hävdar, ibland med emfas men ibland bara outtalat, att just Managementdomänen är obsolet. Den antas, och i viss mån med rätta, syssla med saker “som redan finns”. Vill man inom Entreprenörskapsdomänen vara publik, och/eller elak, hävdar man att Managementdomänen bara sysslar med gammalt storföretagande – och den saken förväntas ju vara på utdöende?

Managementdomänen i sin tur hävdar gärna, och även där finns poänger, att Entreprenörskapsdomänen bara är suddig. Företagsekonomi “som om det vore från noll” kan gärna Managementdomänen få för sig att säga i sina egna korridorer – och från noll vill väl ingen vara?

Båda domänerna slåss – mer eller mindre. Både på en praktisk, och akademisk, arena.

Samtidigt inte så konstigt. Whos side are you on? With us, or against us? Vi alla söker gemenskap. Men då blir lätt så att de utesluter “de andra”. När vi bygger en sak, och dessutom blir framgångsrika, kan det vara svårt att ta till sig De Andra. Är det inte så att när nytt växer försvarar sig alltid någonting annat?

Men. Hör inte båda ihop?

Under Internethypens värsta dagar på slutet av 90-talet blev bra ofta helt oerfarna personer “chef” – och herreje vad många sen  körde i diket. Pang. Föga förvånande samtidigt. Blir det inte lätt så när man är ny?

Några kloka tog in lite erfarna på vägen. Ett kul citat jag fått från den tiden kom från en mycket senior managementkonsult som tog jobb som “dagispappa” (faktiskt!) på en av dem, Då (inte Nu!), växande internetfirmorna: “Mitt jobb var att hålla dem i handen – och det var faktiskt rätt kul – och behövdes för övrigt”.

Visst sjutton behövs det erfaret management?

Samtidigt uppenbart: gammalt blir lätt just gammalt. Ungt behövs ju för mycket. Annars så lite förnyelse. Bara för blotta energinivån. Viljan att vilja något är viktig.

En av de charmigare sakerna från internet-världen var visitkorten. Träffade en person som hade titeln “Responsible for Bringing in the Right People”. En annan var anställd som “Wibbmaster” – ansvarig för vibbarna på kontoret (inte webmaster alltså). HR kallas gärna sånt här idag. Tänker: var inte de här nyskapade titlarna bra mycket bättre? Satte väl fingret på kärnan i jobbet?

Behövs inte ständigt entreprenört?

Så: varför delar vi så gärna upp världen i delar när “delar” bara finns i vår tankevärld?

Var det den saken som skedde på Myspace?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat