Musikbolaget EMI nerladdar sina egna ägarrättigheter

Ingen nyhet att digitaliseringen ändrat musikbolagens liv. Hörde igår: Sverige har nog inte fler än 100 skivaffärer längre. Åhlens i Stockholms sägs vara den butik som säljer bäst. Fast bäst och bäst förresten…

Branscher som hotas i grunden vad gör de annat än letar efter nya kreativa ideér?

Hur går den saken på EMI?

Träffade folk på tåget söderut som varit på Pink Floydmannen Waters-konserten på Globen i veckan. Biljettpriset: skyhögt. Men bra.

EMI blev stämda av Pink Floyd för något år sedan. EMI hade sålt deras låtar styckvis digitalt. Pink Floyd hävdade deras musik var kompletta verk. Antingen säljas som hel “LP” eller inte alls. Till saken hör att Pink Floyd historiskt varit bland världen mest inkomstbringande artister. Och. Att avtal med EMI skrevs för närmare 40 år sedan. På den tiden tänktes inte ägarrättigheter som vi gör nu.

Att både förslag och storartister är hotade just på grund nedladdning – allmänt känt. Så känt att det sägs att inte ens musikförlagen själva längre tror på sälja musik – som förr. Självklart har de alltså börjat gå ut på nätet – tex via Itunes.

Men då finns det alltså artister som vill hindra den saken – självmant.

Eller de som gör det själva direkt – helt utan ett skivbolag.

När en aktör börjar bli rundad då känns det jobbigt.

Också rätt allmänt känt att både artister och förlag därmed måst ändra affärsmodell. Bra manifesterat av biljettpriset på Globen. Om tidigare konserten var till för att sälja musiken (där pengarna låg) är det nu raka motsatsen.

I-tunes tar givetvis provision från artisterna – precis som musikförlagen.

Kan man tänka sig att Pink Floys rättsprocess inte enkom handlade om konstnärlig integriter?

Ett sätt att förhandla ner EMIs provision?

Tvisten löstes efter ett år av förhandling. Idag kan man köpa Pink Floyd styckvis digitalt.

Musikbolagen – inte bara rundade utan ibland även klämda mellan artisten och I-tunes och publiken.

Räcker konsertintäkterna, trots skyhöga priser, för att upprätthålla storleken på EMI? Att bolaget bytt ägare ett par gånger, inklusive tappat stort i värde, inklusive sagt upp ett antal tusen anställda pekar mot: inte hittills i alla fall.

Ovanpå det: en helt ny affärsmodell fordrar helt ny kompetens. Har man den?

Finns “skivor” som fortfarande sägs säljas genom fysiska bärare om dock av typen “CD + låda + annat”. Hörde på tåget om hårdrockgruppen som nyligen sålt en exklusiv edition med inpackad CD + DVD + minnesbok levererat i en pepparkaksburk för ca 1500 sek. Då säljer man top-of-the-line och paket istället för skivor. Men hur många köper ett sånt?

Hörde också att musikförlagen nu börjat sälja “Listor”, av typen “Absolute music” fast även packat åt tex Itunes och liknande. Då säljer man sorteringsfunktion istället för skivor. Räcker den saken?

Digitalt köpa musiklåtar, tex på Itunes, verkar nu i alla fall ha fått ett slags standardpris av typ 10 sek per styck. Rätt länge verkade den prislappen oklar.

Det digitala har nog samtidigt ökat hela volymen av musik, det kan vara bra – men räcker den saken?

Samtidigt har “moln-baserad-musik” börjat säljas. Alla min närmiljös tonårsgrabbarnas tidigare piratnerladdade beteenden har helt flyttats till Spotify. De betalar gärna för den saken och har slutat nerladda. Men de köper inte låtarna för 10 sek. De betalar för tjänsten att höra, inte att äga, musik. 100 SEK per månad för konto om mobilen skall ingå. Vad blir det per låt över en livstid? Vad är värdet “att höra” värt kontra “äga”?

Med 30 låtar lyssnat per dag blir det 1 SEK per lyssnat. Gamla Cdn kostade 150 SEK. Hur många gånger lyssnas en låt innan den dör? Och hur stor är i-tunes provision kontra skivbutikens?

EMI är bland de 4 största i branschen. Bortsett från dem talas om Sony, Warner och Universal. Alla verkar ha samma problem.

Independandbolag, de regionala små – hur går det för dem?

Bonnier sålde av BAM för en tid sedan – till ledningen av verksamheten.

Den ledningen gick direkt ut och sa något i stil med “Vi skall bli unikt duktiga på kreativa ideer om hur man får artister spelade och det kan vi eftersom vi är lokala och kunniga just om artisternas inre liv”. Och sen downsizade de verksamheten och bytte kompetens.

Kreativt tänkande pågår uppenbarligen överallt. Men kreativt tänk, inte så lätt att beställa. Dessutom: går sällan utefter skal-ekonomins logik.

Klarar de stora sånt där?

Parallellt med den saken tuggar den tekniska utvecklingen på. Bättre kvalitet. Bättre uppkoppling. Större digitala utbud (Spotify har hittills dock varken Beatles eller AC/DC – undrar egentligen varför?) Snyggare och bättre Smartphones – med säkerligen nya tekniska möjligheter på väg. Billigare med trafik när Ericsson hottar upp näten. Osv. Teknikutvecklingen tuggar på i rasande fart. Vad nytt den kan komma att visa – vet någon det?

Är det inte den här kampen som avgör storleken på EMI om några år? Teknik vs kreativt tänk? Eller kan de två kombineras till nytt?

Så vem vinner musikkampen?

Konsumenten?

Men förresten: varför ens beskriva den här saken som “musik”? Är detta fundamentalt annorlunda än “film” osv? Varför ens använda beteckningen “Musikförlag”?

Teodor Levitt, marketingprofessorn som en gång myntade det extremt berömda uttrycket “Marketing Myopia” hävdade att sättet man ser på sin bransch spelar stor roll. Hans favoritexempel var att järnvägsbolagen länge definierade sin verksamhet just som “tåg” – men inte som “transport”. Vore inte den gamla klassiska 60-tals-artikeln värd att läsa igen?

Finns det något kreativt alternativ till beteckning?

Upphovsrättsbranschen har redan använts.

Ägandebranschen?

Men ägande – av VAD?

Om svar anhålles: och förmodligen fort.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat