Gruvarbetare på LKAB bättre betald än managementkonsult

Hörde på radio: 37 000 per månad för en kunnig 20 årig styrtekniker på LKABs gruva i Kiruna. Killen som intervjuades, vars namn tyvärr har glömts, berättade glatt om sitt liv som operatör. Ny bil, ny skoter, sparade rätt mycket pengar – såg stora möjligheter framför sig dessutom. Verkade påfallande glad åt sitt jobb.

Finns många historier om unga, men inte så unga, högutbildade managementkonsulter som anses tjäna väldigt bra. Det hävdas ofta bero på deras höga kompetens – och att kunderna är beredda att betala för den nytta de gör.

Men så här mycket för en 20-åring?

Hur kommer det sig att LKAB betalar så bra i jämförelse med managementkonsulterna?

Vem har sagt att de bästa jobben enbart finns för högutbildade i storstan i framtiden?

Ovanpå det: vem har sagt att klassiska industrijobb – i nutid – skulle vara ointressant?

På radion idag en presentation av vart jobben med hög lön finns i landet. I storstan förvisso, men också på industriorter – som tex Kiruna.

Kom att tänka på att Jeremy Rifkin är en spännande person. Han har blivit påfallande globalt känd för sitt prat om framtidens jobb – manifesterat tex med boken här:

Han argumenterar rätt hårt för att arbete av idag, för att inte säga i morgon, håller på att byta karaktär. Så sant som det är sagt. Jobben i går är inte i morgon. Men…

Ovanpå det argumenterar han för att den höga produktivitetsutvecklingen i världen gör att mängden arbeten blir allt färre. Vidare argumenterar han för att “kunskapsarbeten” förvisso växer i antal, men att det inte räcker för alla jobb som nu måste skapas. En del kallar honom domedagsprofet. Andra kallar honom realist. Ytterligare några menar att han faktiskt målar en positiv framtidsbild – bland annat då han pekar på möjligheterna i att nu (som han ser det: äntligen), människans själ kan återfödas på nytt.

Han har charmiga uttryck för saken: “No More Farmers”, “Hanging up the Blue Collar” och “The Last Service Worker”.

I många stycken klassiska spår i nutidens debatt om framtidens jobb.

Och nog har han sina poänger.

Men…

Varför skriver han så lite om den här killen på LKAB?

Och varför skriver han så lite om den här killens jobb också, dvs vad killen faktiskt gör i gruvan (som om vi trodde att killen var nere i själva gruvan vill säga)?

Har vi inte i många stycken en rätt obsolet bild av näringslivet och hur det egentligen ser ut?

Industriarbete – smutsigt och bullrigt och stora arbetsskador?

Den här killen: kanske mest problem med sin arbetsstol, och med latent musarm?

Olönsamt och jobb på väg bort?

Ovanpå det: hur många kan den saken som att styra en gruva, drifta en telekomcentral eller styra ett energiflöde?

För sånt lär väl behövas i framtiden?

Om inte annat så för att alla dessa högutbildade skall kunna sköta sina jobb.

Är det sen inte som så att ju färre som kan en sak, som sen anses som viktig, desto större möjligheter personligen?

Hur många kan sånt här? I jämförelse med att studerat på högskola och sen börja på managementkonsultfirma?

Det sägs att konkurrensen är som minst där få vill vara men som högst där alla vill vara. Och ju lägre konkurrens desto större möjligheter.

Det sägs vara trångt i anställningskön på managementkonsultbolagen av idag.

Varför är det egentligen det?

Är sen inte att sitta och datastyra en modern högteknologisk gruva ett rätt spännande och avancerat jobb inför framtiden?

Kanske inte alls så där långt från att köra Counterstrike förresten?

Kan man verkligen låta bli att undra: hur mycket engelska, teknik, matte osv behöver han kunna för det jobbet?

Och hur många/få högskolepoäng (hp) kan han tänkas ha?

Kompetens kan klä sig i många olika klädedräkter.

Var det sen inte så att LKAB förra året hade högre lönsamhet än de någonsin haft sen företaget bildades? Och LKAB är ett rätt gammal företag.

I Asien växer en helt ny modern värld fram. En central sak som behövs för att bygga en modern värld är stål. Järnmalm är en central komponent för att skapa stål. Järnmalm finns oftast i gruvor. Gruvor är svåra att odla. De finns, eller utvecklas, där malm finns att hitta. I Kiruna har man, med svenska mått mätt, ovanligt bra högkvalitativ malm. En av de få platser i Sverige där gruvor fortfarande kan hittas. Och. En ovanligt väl utvecklad högteknologisk verksamhet som går under beteckningen LKAB har de också. För att den verksamheten skall kunna fungera finns nyckelfunktioner. En sådan är att kunna konsten att drifta själva gruvan i sig. Killen i fråga verkar kunna något av värde.

Hur lång tid skulle det ta för en lite äldre högutbildad managementkonsult klara av att lära sig den saken som skoterkillen kan?

En gång på världen var Kiruna precis som ett Klondyke. Det kan man se på Tekniska Museet i Stockholm. Människor vallfärdade dit för att ta del av en spännande utveckling. Ekonomin växte enormt.

Sen fick verksamheten en rätt lång tuff period. Och nu är tillbaka.

Det sägs att de som tjänade som bäst på guldruschen i USA var de som sålde spadarna. De som på en nyckel som alla behövde. Men under ruschen som sådan pratade man nog mest om de som letade guld. De som använde spadarna. Som om det var de som blev rika.

Ligger inte svaren på de flesta frågor man kan ställa sig här mitt framför näsan på oss?

På personligt plan: satsa på något som världen verkligen behöver. Bli riktigt duktig på saken. Hoppas sen att det blir på en plats där kön är kort. Hoppas sen att det blir inom något som är kritiskt för andra.

På affärsmässigt plan: satsa på något som världen verkligen behöver. Bli riktigt duktig på saken. Hoppas sen att det blir på en plats där kön är kort. Hoppas sen att det blir inom något om är kritiskt för andra.

Kul förresten dessutom att få känslan av att killen på allvar också verkade gilla både sitt jobb och sitt företag.

Hoppas att alla managementkonsulter gör det samma.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat