Ser mörkt ut för Bahnhofs framtid

Det sägs att för att få spännande jobb måste man ta till sig en firmas strategi och förstå vilken kompetens de Egentligen behöver inför framtiden. Sen skall man också se till att man har just den kompetensen. Och därefter skall framtiden vara löst. Men hur gör man när det är svårt att se vad som Egentligen fordras för framtiden?

Man skulle kunna få för sig att tro att Bahnhof nya strategi innebär att företaget söker biologiskt kunniga datanördar från Saab med mörkerseende inför framtiden. Det är i alla fall en bild man kan få när man tittar in lite på deras verksamhet.

Det pratas vansinnigt ofta om framtidens jobb. Har själv bloggat om saken ett flertal gånger förut.

Olika aktörer, gärna samhällsrepresentanter, presenterar med jämna mellanrum statistik på vilka jobb som behövs i framtiden. Kalkyler som ofta räknas “som om” samma jobb som finns just nu skulle ersättas med likasinnade när väl en person går i pension. Fungerar inte som svar.

Ovanpå det går enskilda företag ut och berättar hur många individer av kategori X som de beräknas anställa det kommande året. Och summerar man den saken, med alla som söker en viss kategori, kommer man gärna fram till något liknande som under internethypen – dvs att så många personer finns inte i landet just nu. Fungerar inte som svar det heller alltså.

Senaste numret av Computer Sweden har en bildserie på världens coolaste datahallar. Två av dem, på bild nedan, verkar lite intressantare än de andra. Den första har en stor växtodling på utsidan – för att minska utsläppen helt enkelt. Den andra är faktiskt svensk och ligger på Söder – givetvis 30 meter under jorden och huserad i en gammal kärnvapen säker anläggning.

Vem hade trott sånt om framtidens jobb för några år sedan?

Och vem tror det ens idag?

Framtidens “processindustri”?

Kapitaltung. Tekniskt komplex. Avancerade jobb. Som dessutom knappast flyttas på samma sätt som eventuella bilarbetarjobb just nu på Saab?

Kan det vara hit som de driftiga personerna på Saab just nu vallfärdar?

Som om omskolning var enkelt.

Under perioden 1950 – 1980 genomgick Sverige ett antal industrikriser. Tekokrisen. Varvskrisen. Stålkrisen. Volymer av jobb försvann och vissa regioner slogs ner i skorna. I Landskrona sägs det tex att mer än 50 % av regionens anställda blev påverkade. Väl beskrivet av Lennart Schön i boken “En modern Svensk Ekonomisk Historia”.

Men vart tog alla de anställda vägen?

I många av fallen hade landet tur den perioden. Omskolning av kunnigt folk inom en visst område som sen gick över till ett annat område fungerade förhållandevis väl. Och dessutom växte övriga industrisektorer kraftigt och svalde den arbetskraft som lämnade/lämnades.

Är det rimligt att anta att någonting liknande kan ske just idag?

Troligen inte kanske.

Och därför kvarstår arbetslöshet som ett rätt stort problem.

Kompetensskillnaderna för stora kanske?

Många klagar på att svenska folket inte flyttar dit där jobben finns. Träffade en kvinna på tåget i veckan som interjuvat 30 sökande till ett jobb på bonn-vischan. Ett jobb som skulle bli av alltså. Hon själv var extremt förvånade över att så många – från hela landet – hade sökt. Vi kanske har lärt oss att flytta dit jobben är nu trots allt?

Men det förutsätter att man har den kompetens som behövs i det nya läget – eller kan skaffa sig.

Snabbt.

Ovanpå det: På personligt plan kan man tro att man är “kunnig” med det man kan just nu och att de kunskaper man har alltid kommer att efterfrågas. Såna här saker har väl inget med oss högutbildade att göra?

Pyts.

I IT-konsultsvängen visar de senaste decennierna att kunnigt folk ofta blir obsolet fortare än de mången gång själva tror. Sker nog någonstans om och kring 45 års ålder. Det är nog därför också som begreppet “Gubbhyllan” uppfinns i konsulternas kristider. Vi gjorde det under finanskrisen – precis som under 90-talskrisen. Bra många konsulter har lämnat konsultbranschen på den vägen – förr eller senare. Och på vägen har för övrigt timpriserna för IT-konsulter sjunkit rätt mycket. Livet som IT-konsult: knappast som förr.

Men just nu är det påfallande uppåt i konsultbranschen – igen.

Gubbhyllor finns för att man parkerar förvisso kunnigt folk – men personer som besitter kunskaper på väg ut. Listan av programmeringsspråk-kunskaper i olika former, och hur dessa kommer och går över tiden, illustrerar den här saken rätt väl. Fortran – Cobolt – C – Ada- Linux – htlm – Appkunskap – och framåt utan att ha ambitionen att ange en rangordning.

Vid varje skifte verkar det som att en yngre arbetskraft är bättre skickad att möta framtiden. Helt enkelt billigare för konsultbolagen att anställda nya unga hungriga billiga än att omskola de gamla kanske?

Så då är det ju passande att många IT-konsultbolag av idag har påfallande mer lösa anställningsformer på sina anställda än tidigare. Inte så svårt att lägga ner ett litet dotterbolag helt enkelt. Och sedan, eller parallellt, bygga ett nytt.

Ericsson hade förresten ett race för bara något år sedan som handlade om att få 60-talister att lämna firman. De ansågs för gamla. Idag sägs ibland att personer över 35 år göre sig icke besvär. De personer som alltså ansågs som kritiska för bara något decennium sedan – nu skall de bort.

Man gör nog troligen klokt i att besöka just Bahnhof. Ger oss en Kraftig dos av Förändring som kan vara bra att ha i bagaget – både för egen del och för firman i framtiden.

Vi kan väl ändå inte famla i mörker om sånt viktigt?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat