Underleverantörerna sänker Saab

Ägarfrågan för Saab hänger i luften – även om många hoppas. Kundfrågan i luften – även om affären i veckan med kinesiska Pang Da ger en känsla av att här händer i alla fall något. Leverantörsfrågan också i luften – där finns skulder som måste betalas. Men är inte leverantörerna nu en betydligt Större bojsten för Saabs surfingförsök än Så? Och vem är det förresten Egentligen som surfar?

I början av Saab-krisen handlade diskussionen om ägarproblemet. ”Någon” skulle rädda produktionen. Efter en stund, om dock en bra sådan, kom kundfrågorna. ”Hur i hela fridens namn skall firman klara av att sälja så många bilar som det behövs för att verksamheten skall gå runt – på lång sikt”? ”Kan kunder som köper räkna med service?” Högst relevanta frågor av typen ”vad vill egentligen kunder köpa för några slags bilar?” Ett produktions- och ägandefokus blev det befriande nog Kundfokus.

Men kan inte vara dags att återvända blicken till Trollhällan självt och Produktionssystemet bakom det hela en stund?

Nyligen presenterats en överenskommelse med kinesiska Pang Da. 1300 bilar kan komma (inte i hamn) att köpas för 30 miljoner Euro. Den saken genuint kul att höra. Noteras dock: uppenbarligen har Saab leverantörsskulder på ungefär samma belopp. Så om de 30 miljonerna Euro skall användas, just nu, till att betala gamla skulder – hur skall man få leverantörer att skicka nya komponenter? Men låt oss anta att den saken kan lösas.

Ovanpå det står sen att läsa att de 1300 bilarna inte skall kunna börja levereras förrän i höst. Det är 100 dagar dit. Blir 13 bilar producerade per dag.

Var är problemet?

Hos anställda? Inte tillgängliga? Säkert nog inte alla. Så kanske – men nog inte.

Troligen leverantörerna.

Men varför så lång tid fatt få fram 1300 komponenter? Två framsäten per bil. Fyra hjul. En motor, en bakaxel etc. Varför så svårt?

Har leverantörer själva nu gjort en planering där Saab inte längre ”står först i kön”? Tror de inte längre på Saab?

Och även om de ens Ville: hur lång tid tar det för Dem att, i sin tur, få fram delkomponenter?

Konturerna av ett helt produktionssystem som slutar i gruvan, en gummiplantage osv börjar ta form. Under vägs gång, i jakten på ”början”, hamnar vi både in och ut ur Sverige ett antal gånger.

Det sägs att Överstyrelsen för Civil Beredskap, idag Krisberedskapsmyndigheten, redan på 70-talet gjorde ett projekt i syfte att kartlägga alla underleverantörer inblandade i svensk bilproduktion. Tanken var att hitta de trånga sektorerna för att säkra upp inför ett eventuellt krig. Det sägs också att det projektet höll på så länge att det lades ner, pågick flera år – utan att ha kommit ner till urkällorna. För komplext att räta ut helt enkelt.

VD för Fordonskomponentgruppen sa nyligen något i stil med att ”det tar sin tid att starta upp en verksamhet”. Troligen sånt han tänkte på.

Vad betyder saken för Saabs kommande ekonomi oavsett vad som just nu händer?

Med en produktion av 1300 bilar på 3 månader kan man då alltså inte fakturera mer än ca 30 miljoner Euro? Så inte ens vid den bästa försäljningen i världen klarar man nu att fram till jul producera så där vansinnigt många bilar – eller?

Under GM-kristiden sa man att Saab behövde en rullande försäljning på minst 100 000 bilar.

Antag att ägarfrågan kunde lösas. Antag också att kundfrågan kunde lösas.

Hur lång tid skulle det då ta att få upp företaget i produktionstakt igen?

Flera år?

Då blir helt plötsligt Produktionssystemet, i Sig, begränsande – igen.

Oljetankermetaforen till Storföretagande: En sak är att oljetankers måste svänga tidigt för att inte gå på grund och därför måste se grynnor lååångt i förväg. En annan sak är hur lång tid det tar för en stillastående oljetankar att komma upp i fart. Hur lång tid är då lång tid?

Då är vi tillbaka till frågor av den typ som restes i början av krisen.

Hela tiden latent ”rumpan bak”.

Hur mycket pengar skulle då en långsiktig ägare behöva Fortsätta att lägga i väntan på att den volymen som behövs skulle kunna vara uppnådd?

Tänkbart att de här tankarna också finns i en latent långsiktig ägares tankevärld? Har Muller själv tänkt på sånt? Troligen kanske. Eller hans rådgivare. Eller Trollhättan-personalen kanske?

Det sägs ibland också att företagande i full blom är som ett cykliskt flöde: ägare måste med, kunder med, anställda med, leverantörer med, produktionen med. Alla behövs – och går det i extrem otakt mellan delarna är det svårt att upprätthålla en verksamhet av en viss storlek. Då sjunker båten helt enkelt – även om många delar kan vara helt friska.

Det sägs sen även ibland att företagande kan liknas vid surfing. Hitta en våg, surfa medan den rör sig – sen byta våg till en annan när ny kommer förbi. Man kan aldrig sitta helt still i båten.

Av media kan även noteras att Muller fått Pang Da att säga sig vilja gå in med 65 miljoner Euro för 24 % av firman. Beloppet för övrigt dubbelt så stort som betalningen för bilarna. Allt under förutsättning att EIB, Riksgälden och GM säger ja. Varför just GM, och på vilket sätt, vore för övrigt intressant att få veta mer om en vacker dag.

Vore det därmed oförskämt att fundera över om Muller själv just nu håller på att förbereda sig för att byta våg och lämna bojstenen ”Saabs-Produktionssystem” bakom sig? Om inte annat verkar han ju ha förmåga av att vara en osedvanligt duktig surfare – i meningen snabb och flexibel.

Enskilda individer har ju sen för övrigt en tendens i att kunna svänga en surfbräda bra mycket snabbare än en oljetanker som försöker sig på surfing.

Så: vem är det Egentligen som surfar?

Eller kanske frågan hellre borde vara: Vem är det Egentligen som surfar på Vem?

Bojstenen på vågen eller Vågen på bojstenen?

Tror det förresten var finansmannen Refaat El-Sayed som en gång så att “Vi simmar alla i samma båt”. Rätt klokt på sitt sätt. Ja förresten, just det. Han som blev utnämnt till Årets Svensk av rapport 1985 så som VD för Fermenta och hyllades enormt i vårt land en tid.

Kommer däremot inte ihåg om Refaat sa saken före eller efter som affärerna med Volvos dåvarande VD PG Gyllenhammar sprack och det visade att Refaats Doktorshatt inte riktigt fanns där som utlovat. En sak som för övrigt skedde redan 1986.

Ingen tvekan om spännande fortsättning i Saab-affären.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat