Morgan Stanley balanserar också på kanten

Delgivet i veckan att Swedbank, under finanskrisen, bara var 14 dagar från ren katastrof. Fast nu är verksamheten i balans igen – sägs det. Skönt att höra. Men hur kunde man föresten veta att det var exakt 14 dagar det handlade om – inte 13, eller 15, dagar? Har verkligen chefer idag sådan kontroll att de kan följa vad som sker på firman on-line så exakt? Många företags insidor skvallrar om tveksamt. Och mycket vi egentligen Inte vill veta om just detta med styrning och kontroll.

En rutinerad IT-konsult om jobbet. Projektleder just nu ett ovanligt stort systemprojekt på ett huvudkontor. Kunde ha varit på Morgan, eller Swedbank. Ändå inte riktigt just där. Bara nästan.

Budgeterat för 75 manårs insats, genomfört på 365 dagar. Stort och komplext. Kunden kräver hela två styrgrupper, med 33 personer inblandat bara där. Alla berörda vill tycka till. Behövs för att projektet skall lyckas. Ett svårt, men spännande, projekt.

Ligger i jobbet som rutinerad konsult att klara det trycket. Ändå till sist nå i mål.

Uppstod konflikt. Uppdragsgivaren var missnöjd med tiden det tog. Berättade Tydligt att konsultens uppgift var att ”slå sig fram internt” för att landa projektet. Något som för övrigt leder tanken till den redan på 50-talet författade artikeln ”Muddling Through” av Charles Lindblom – ingen slump: professor i Political Science. Att kavla sig fram i en stor organisation, inte unikt.

Men även projektledaren var missnöjd. Ansåg inte att kunden själv riktigt matchade upp gentemot projektet. Med de mål som samma kund samtidigt hade satt för projektet.

Känna sig klämd emellan stolar på jobbet, inte heller unikt. Ligger också i jobbet som rutinerad konsult.

Missnöjet eskalerades upp till nästa nivå och blev rätt så ljudligt. Konsulten sa si. Kunden sa så. Ända tills plötsligt kunden helt plötsligt sa: ”Men det här du nu föreslår går ju stick i stäv med mitt målkort. Det måste du väl ändå förstå?”.

Rummet blev tyst.

Och på den vägen är det.

Balanserade styrkort, på engelska Balance Scorecard, har de senaste decennierna blivit ett vanligt styrnings-verktyg. Manifesterat av böcker med samma namn från de kända ekonomistyrar-professorerna Kaplan & Norton.

Tanken är att balansera alla de utvecklingar man vill ha av sina anställda. Kortsiktiga, och långsiktiga, mål. Monetära och mål satta i mjukare termer. Ambitionen med styrkort är en väl balanserad avvägd palett. Att sen styra verksamhet på. Påfallande klokt tänkt.

Men.

En värld ibland utvecklad för, och av, nästan sig självt. Eldorado för siffermaskiner och mången räknekunnig ingenjör. Visar sig oftast genom Excel. Ibland en rätt kantig värld också. Siffror sägs aldrig ha fel i den världen.

Å andra sidan rätt klokt. Devisen ”det vi mäter blir gjort” har en tendens att fungera.

Och mäter vi en verksamhet på ett visst sätt berättar vi ju samtidigt för anställda vad som är viktigt.

Det var väl tanken?

Snubblade sen på ett Excel-ark från en hög chef på en större verksamhet som hade skickats ut i hela organisationen med krav på att ”fylla i”. Minst 45 parametrar som chefen ville ha data på. Sades något om uppföljning, styrning och annat. Tog veckor för anställda att fylla i.

Berättade därefter för en klok gammal industricontroller om konsulten och Excel-arket.

Han skrattade högt.

När han lugnat ner sig kom kommentaren:

”Det är väl underbart. Ju fler saker man mäter och ju fler saker som anses som viktigt – desto färre när det kommer till kritan. Mäter man allt, mäter man inget. När chefer börjar skicka ut Excel-ark som är längre än en A4-sida stort och anställda börjar följa dem slaviskt. Då kan du räkna med att frihetsgraderna bland Andra anställda är som allra störst för att göra exakt vad de vill. Då har cheferna nämligen helt tappat kollen.”

Mötte sen en annan ytterlighet av styrning. Illustrerat av det här citatet från en chef som intervjuats en gång av en forskarkollega:

”Vi brukar säga till våra anställda direkt när det går fel. Fram till dess är det bara för dem att köra så att det ryker. Vi tror inte på sifferuppföljning. Blir bara massa siffror i onödan”.

Forskaren frågade då vad som Egentligen ansågs som bra.

Sägs att han skrattade vänligt åt frågan.

Med allt detta noterat här en enkel observation från ekonomistyrningens värld: Styrkort var ordet som sagt. Men Balanserat var faktiskt ordet som stod före.

Så när landar vi den saken? Före eller efter den balanserade kanten?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat