IBM lyckades både med spelar- och ligabyte

Det är säkert en jättebra sak att ta in kända idrottspersoner som konsulter och föredragshållare i företag. Men vem, eller vilka, man tar in som rådgivare speglar rätt väl hur näringslivet tänker – eller inte tänker. Och skall man helt byta spelplan är just de influenser man tar in utifrån viktiga att tänka på – innan man gör något. IBMs resa är i skenet av det ovanligt intressant.

För inte så många år sedan hade ett antal globalt stora både IT-företag och IT-konsulter ambitionen att ömsa skinn. Det var därför de också köpte upp helt andra verksamheter än de hade huserat tidigare.

1997 köpte Cap Gemini managementkonsulterna Bossard och år 2000 köpte man Ernst & Young Management Consulting. 2008 köpte hårdvaruföretaget HP upp IT-konsulterna EDS. Exemplen på försök till förändring var många just den tiden.

IT-konsulter har längre uppdrag än managementkonsulter. Managementkonsulter har däremot högre prislapp. Hårdvara är svårt att tjäna pengar på. Konsulting kan uppfattas som lättare. Tänk om de här typerna av ting kunde kombineras var tankarna bakom köpen.

Idag vet vi att den saken inte har gått speciellt bra. Många har klättrat tillbaka till sitt ursprung. Kostnaden för misstagen har blivit dyra.

Ett av de få företagen som dock verkar ha lyckats med att omdefiniera sig själv är IBM. Men då bör läggas till att de jobbat på den saken ovanligt länge. Något som för övrigt är väl beskrivet i ”Who says Elephants Can´t Dance?” av dåvarande VD Louis Gerstner.

IBMs omvandling har varit systematisk och uthållig. Det imponerar – om något. 2002 köpte man tex upp PWC Consulting och i retur sålde man, men en bra stund senare, sin PC-division till Lenovo. Därmed manifesterades att man inte längre var datortillverkare utan snarare ett tjänstebolag. En hel del pekar mot att deras skinnömsning har varit mer framgångsrik än många andras.

Kan misstagen de här andra firmorna gjort bero på att de inte hade ligabytets konsekvenser helt klart för sig? Lite som att: har någonsin fotbollslaget Syrianska funderat på att köpa upp Milan?

Tror inte det va?

Eller var det helt enkelt så att aktörerna inte hade klart för sig skillnaden mellan fotboll och volleyboll? Lite som att: har någonsin Syrianska funderat på att spela innebandy istället?

Tror inte det heller va?

Och om man skall ömsa skinn – då handlar det nog om att tänka rätt annorlunda på framtiden.

Det är just därför de Influenser man tar in utifrån spelar väldigt stor roll.

Det är helt enkelt Inte en oskyldig sak vem man tar in på firmafesten som allmänt “kul” föredragshållare.

Då kan man ju fråga sig hur det kommer sig att extremt kunnigt näringslivsfolk inte alltid själva kan se svårigheterna med att ömsa skinn.

Kan det helt enkelt bero på att det tittar för lite på fotboll? Tittar kanske de förvisso gör, men Funderar på fotboll – det är en Helt annan sak.

Titta kan alla. Att Se är någonting annat.

Eller är problemet att näringslivet består av alldeles för många singelspelare? Lustigt nog är det ju ofta idrottspersoner som kännetecknats som exakt just ”ensam-vargar” som gärna tas in för ett föredrag på firman. Bergsklättrare, skidåkare, höjdhoppare osv. Allt annat än just lagspelare.

Och när man väl tänker på lagspel i näringslivet blir det gärna enbart en tränare som bjuds in från idrottsvärlden – sällan primadonnor av typen Zlatan. För min del tror jag just Zlatan har jättespännande tankar om lagspel. Och säkerligen helt andra än hans tränare. Kanske tom mer spännande tankar om det – än om hans eget spel.

Har förresten inte heller hört någon lagkapten som tas in som föredragshållare. Beror det på att de kanske är för viktiga för sina lag för att bli kända? Viktiga personer har ju ibland en tendens i att förbli just okända.

Eller har vi funderat för lite på varför den funktionen egentligen finns?

En av dem genom tiderna mest kända svenska lagkaptenerna är nog förresten hockeyspelaren Mats Sundin. Många i näringslivet håller med om att han är intressant – men då oftast som målgörare. Ändå var han lagkapten ovanligt länge. Man kan fundera en stund på varför han blev det, dessutom tidigare än tex Peter Forsberg – som nog däremot är ansedd som en lite större målgörare. Dvs om jag inte kommer ihåg helt fel om Forsbergs karriär.

Vi glömmer så gärna. Singelspelare är något annat än lagspelare och lagspelare är något annat än lagkaptener och lagkaptener är något annat än tränare och tränare är något annat än ägare och ägare är något annat än fans. Alla behövs. Men var sak på sin plats.

Det är Helheten som formar ett lag.

Sedan Syrianska fotbollsklubben bildades 1977, och spelade i division 7, har man stadigt klättrat uppåt. 2011, bara efter två år i Superettan, har man nu till sist kommit upp i Allsvenskan. Den saken imponerar. Om något. Få “underdog-lag” i Sverige har lyckats så väl.

Banne mig därför om inte Syrianska fotbollsföreningen, som just Helhet, skulle vara rätt intressant att ta in som konsult till en del företag. Även, eller kanske just därför, som deras nuvarande tränare Rikard Norling, precis skrivit på för Malmö FF istället. Han är ju faktiskt bara en, av flera, som formar laget. Dessutom har han bara varit där i två korta år. Om dock, givetvis: påfallande framgångsrika sådana år.

Ta därför alltså gärna in Hela laget på firman nästa gång. Inklusive ägare och fans. Då…Skulle det nog bli ett rätt spännande föredrag på nästa firmafest.

Kanske var något liknande den grundtanken som IBM gjorde.

Och om inte annat: boken av Gerstner är läsvärd i hängmattan i sommar.

Det finns en hel del i boken som pekar mot att ledningen på IBM tänkte rätt noga på konsekvenserna av idén om att ömsa skinn. Där har vi alla en hel del att lära utav.

Skinnömsning är knappast så enkelt som det låter.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat