Blottlagda chefer: fokusera besluten – och upptäck målet

En ny undersökning antyder att chefer vill sitta mer ensamma på kontoret istället för att umgås med personalen. De ägnar mer än halva sin arbetstid åt ineffektiva möten. Och det irriterar dem genuint att möteskulturen är kass. Ovanpå det blottlägger undersökningen att själva synen på beslusfattandet kanske inte är som många “oss andra” faktiskt trodde.

Aktuellt mail-utskick från managementkonsultfirman Bain berättar om undersökningar som visar att över 85 % av beslutsfattare är missnöjda med möteskulturen på firman. Över 50 % av tiden går till möten – och många är irriterade på just den saken. Bain har idéer om effektivare beslut. Det handlar om kortare möten, färre möten, mer förberedda möten, att enkom de som har något att bidra med i själva besluten närvarade – och, givetvis: ett ökat fokus på beslut.

Bain har säkert en stor poäng i att möten kan effektiviseras på olika sätt. De har också helt klart en poäng i att många människor verkar frustrerade över att det är mycket möten på jobbet. Någon har sagt: idag har jag bara suttit på möten och inte fått något alls av mitt jobb gjort.

Men vad speglar det för syn på ett jobb för en ledare?

Andra som anser att walking around är viktigt för ledning kan säga precis samma sak: jag har bara gått runt hela dagen på kontoret och pratat med folk men inte fått något av mitt egna jobb gjort – inte ens hunnit sitta ner på min stol och läsa mina egna mail.

Om alla tänkte just så: Vem skulle då leda verksamheten?

Det vore förmätet av mig att försöka stjäla uttrycket ”här Fattas visa beslut” från professor Albert Danielsson. Ett uttryck som han föreslog för väldigt länge sen som en ironisk skylt uppspikad på riksdagshuset. Fattas med stort F givetvis. Men samtidigt verkar poängen i hans tanke inte helt landad i näringslivet. Speglat av detta besluts-utskick från en väl respekterad managementkonsultfirma.

Föreställningen om att ”kliniskt matematiska beslut som kan isoleras från annat och dessutom optimeras så fort som möjligt” är det viktigaste som chefer har att göra existerar fortfarande. Det pekar på att vi kan vinna att tänka en stund på just det här.

Föreställningar är förresten ett bra ord. Om man då inte trollar bort sig och menar föreställningar av typen föreställningar – för att erinra om skådespelaren Erland Josefssons helt underbara boktitel ”Föreställningar om föreställningar”.

Vem föreställer sig att möten enkom var till för det som vi kallar beslut? Och vem föreställer sig att möten inte var själva jobbet? Och vem kan egentligen på goda grunder föreställa sig att just 50 % av chefers tid i möten skulle vara för mycket?

Det är kanske tvärtom. Lite som att: närmare 50 % av chefers tid går åt helt i onödan genom att de sitter och pysslar ensamma för sig själva istället för att försöka leda sin verksamhet och umgås med personalen. Det finns väl dessutom knappast någon som föreställer sig att man kan leda en verksamhet med en stängd dörr längre? Eller gör det? Om så: kan den personen verkligen föreställa sig själv att vara just ledare?

Men Föreställningen om den rationelle och kliniskt effektive beslutsfattaren, som synonym med en ledare, lever alltså uppenbarligen kvar.

Jag tror dock att Bain, om de själva fick tänka lite längre på saken, egentligen snarare föreställer sig sådant som att chefer:

–       är för försiktiga ibland

–       kan prata i onödan ibland

–       ibland upplever att de har svårt att hinna med

–       tycker att andra pratar massa strunt till varandra ibland

–       ibland väntar för länge med att använda maggropskänslan för viktiga avgöranden

Och på alla de punkterna tror jag att de har helt helt helt rätt föreställningar.

Problemet med den saken är dock bara att det blir väldigt mycket Ibland. Så ibland När då, kontra ibland Inte alls, kontra ibland Mest jämt? Dessutom föreställer sig väl ändå ingen att de här sakerna skiljer ut cheferna från alla oss övriga dödliga?

Inget av det hindrar sen att vi alla kan fundera en stund på hur vi blir effektivare på det som vi sen gör när vi jobbar. Ett inte helt dumt sätt vore att faktiskt börja föreställa sig att man tänka en stund på Vad vi egentligen vill uppnå på, och med, jobbet. För så länge vi inte vet Målet vet vi väl ingenting om onödigt använd tid?

Och där kanske Bain har något viktigt att säga.

Eller så är det helt enkelt så att väldigt många chefer av idag ser som sitt mål att varje dag vaska så många “beslut” som möjligt på kortast tid. Men om så vore: varför har de då möten överhuvudtaget?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat