Reinfeldt som vd

Om några som vet hur en slipsten skall dras. Men trots det: i Sverige, till skillnad från många andra länder, missar gärna näringslivet ständigt att lära av det politiska livet. Ändå de som vet hur man förhandlar sig fram, kavlar igenom. Men precis som seriefiguren SockerConny kan man som alternativ slå världen med häpnad med hjälp av sitt järnrör.

SockerConny var en seriefigur som ofta slog världen med häpnad. Så fort han inte var nöjd med situationen tog han fram sitt järnrör – och drämde till.

Det är ett sätt att se på ledarskap på.

Ett annat är att tänka en upplyst despot. Den lyssnar in vad alla andra har att säga – tänker en stund. Funderar och överväger. Och sen drämmer till.

En del akademiker tänker då på besluts-skolan. Sådant som handlar om hur man fattar beslut – snabbt och kliniskt effektivt.

Ett tredje sätt att se på saken är att tänka sig en evig förhandlingsprocess. Man ger och man tar. I längden i syfte att hamna där man vill komma.

De flesta vet att man inte kan få vad man vill – varje dag. Ibland får man ge sig och vänta. Ibland bjuder man fritt – för sen få tillbaka en senare dag. Vill man inte göra exakt allt jobbet ensam utan få med sig andra fungerar det så.

Fredrik Reinfeldt är fullkomligt medveten om detta. Om han varje enskild sekund “optimerar” sin egennytta lär han varken få alliansvännerna med sig, eller sitt folk, efter nästa val.

Han vet att man i varje enskild förhandling inte bör ta mer än hälften – ens om man kan.

Så varför säger då så många näringslivspersoner sig vara genuint ointresserade av politik?

Politik är en plats där man lär sig konsten att förhandla – ge och ta. Det, om något, är väl en bra sak att kunna i näringslivet?

Om man inte vill använda järnröret förstås.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat