Sverige insålt till Harvard

En gång talade Televerket och Vattenfall om abonnenter. Idag talas om kunder. Däremellan hände det något. Konkurrenter dök upp. Aktörer tvingades helt tänka om. Men. Ser vi på vad som nu sker i universitets-branschen så är det faktiskt exakt samma sak – redan på gång. Och det finns de som vet Hur.

Tidigare högskole- och forskningsministern Tobias Krantz jobbar nu på Svenskt Näringsliv.

Därifrån skickade han för en vecka sedan ut ett medialt debattinlägg i landet som fick viss uppmärksamhet.

Budskapet i korthet var att vi borde bjuda in Harvard att etablera sig i Sverige.

Outtalat var tanken att dels öka konkurrenstrycket på de svenska universiteten – så att de blev bättre – men också att bädda mark för att svenska utbildningsaktörer måste tänka mer i “nytto/marknads/kund-termer”.

Krantz har helt klart en poäng. Konkurrenstrycket på marknaden för högre utbildning är påfallande svagt i landet när det kommer till kritan.

I alla fall så länge som vi talar om storstäder. Att mindre universitetsorter hotas av ungdomar som heller flyttar till storstaden är redan väl känt.

Men.

I många avseenden kan därför flera universitet betrakta kunden som given – trots att det idag finns en utbildningscheck som följer eleven. Troligen därför vi fortfarande kallar de där kunderna för just “elever”. Och inte kunder.

Det tog allt en tid innan begreppet kund vann mark på telekom och energisidan. Innan dess hette det ju “Abonnent”.

Dock.

Om man tittar lite i historien finns dock ett antal försök till att ändra på detta. Flera kända både utbildnings- och forskningsaktörer har varit intresserade av att etablera sig i Sverige. Men det var några decennier sedan.

Idag därför snarare så att blicken är vänd mot Asien – och de punkter i Europa som intresserar är redan fyllda.

Slutsats: ville vi få hit dem idag får vi nog allt i en del. Rent av sockra ett erbjudande.

Kanske erbjuda dem gräddfil på Sveavägen i Stockholm rent av?

Eller låg hyra på World Trade Center i Stockholm?

Vilket det nog faktiskt, ur ett nationellt perspektiv, inte vore helt fel att göra.

Ovanpå det finns det i flera stycken redan här. Bara vi som inte riktigt ser saken.

I våras genomförde jag själv tex en intervju för min sons räkning till MIT Sloan School of Management – på Wienerkonditoriet Biblioteksgatan Stockholm City!

Det finns alltså redan säljrepresentanter i Sverige.

Ovanpå det har de internationella “liga två och tre aktörerna” redan etablerat sig här med olika former av hängavtal. Plugga rent fysiskt i Sverige hos något mindre känd utbildsföretag men åk sedan till orginalcampus och gör examensprovet. Kolla in aktörer som tex Företagsekonomiska Institutet finner man dessa möjligheter helt öppna.

Och för att sedan sen lägga lök på laxen sker också i landet redan rekrytering av professorer och annat på Svensk mark. Tom gärna på de kända svenska universitetens mark.

Bara vi i landet som inte riktigt ser saken just så.

Och: bara våra svenska ungdomar som – ännu! – inte riktigt uppmärksammat saken.

Men vänta vi bara.

Förändringar kommer.

Den dagen en helt ny generation ungdomar vaknar upp och på allvar ställer sig frågan “varför plugga i Sverige när jag kan plugga helt utomlands?” då blir det nog liv i den svenska luckan.

Intressant nog, i skenet av det, gör ju dessutom omklassningen av svensk universitetsutbildning som just på går (under beteckningen Bologna-processen) det allt enklare framöver.

Och när det väl sker lär vi väl säga som ungefär under varvs-krisen, teko-krisen, stål-krisen, bil-krisen, finans-krisen och alla de där andra kriserna vi haft i vårt land.

Vad hände nu då?

Tänker samtidigt därför det kanske vore då dags – läs: önskvärt – för oss att förbereda för detta. Börja tänka på “kunder” tänka på “marknad” tänka på “potential” tänka på “konkurrenter”.

Och då kanske också det börjar bli dags för de svenska universitetsledningarna att skapa en “marknadsavdelning”.

Mig veterligt finns det ju inte speciellt många “försäljningsansvariga” på de svenska universiteten av idag. Och det säger en del.

Det hela känns påfallande likt läget strax innan när Televerket blev TeliaSonera, när Vattenfall bestämde sig för att bli globala, när SVT började upptäcka reklamTV, när KF började höra talas om Wal-Mart, när Ikanobanken bestämde sig för att starta upp i banksektorn. Eller nyss då Apoteket och Bilprovningen konkurrensutsattes. Ja. Listan på liknelser kan göras hur lång som helst.

Men det hjälper nog knappast.

Ingen som hör.

Så länge som ingen av oss vill Se vad som sker så lär vi ju inte heller Höra det.

Och just därför har nog också Krantz en stor poäng. Ett Harvard etablerat i World Trade Center mitt i Stockholm skulle vi inte kunna Undvika att se.

På vägen kan säkert sedan boken “University Inc” av Jennifer Washburn vara intressant läsning. Den kom för några år sedan men är påfallande dåligt noterad.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat