Lämna eller bli lämnad?

Ibland så går folket. Men ibland får de gå. Just nu hävdas att den nya ägaren till www.answer.com, en riskkapitalist, i tysthet har sparkat merparten anställda. Trots att de betalat mer än miljarden för firman. Men kanske finns det förklarande sidor på det myntet som inte så många kan se.

I slutet på 80-talet berättade en nyexaminerad kursare att redan första veckan som nyanställd på dåtida konsultbolaget Sikob kom närmaste chefen in och sa just precis så här: ”Hurrudu, Vi sticker, skall du följa med?”

Min bekant blev rätt så tyst. Men vad annat kunde han göra än att sen följa med? Man lyssnar på närmaste chefen om man är ny.

Firman hade fått en ny ägare som bestämde stora förändringar. Det gillade inte konsulterna. Som nog då, var flera hundra. Lämnade och startade eget. Det som senare kommit att kallas för ÅF Industriteknik. Mer eller mindre hela firman gick – och ägaren blev utan. Sägs vara en ovanligt radikal, och hissnande snabb, historia i Sverige.

En tyst ägarmisstag i den svenskas näringshistorien, som dock inte berättas så ofta just nu.

Bokstavligt talat gick de rakt över gatan och startade upp en ny firma på nytt. Resterna kan man se längs med E4an när man passerar Rotebro (på väg norrut: titta till vänster – huset bredvid Johnsson & Johnsson, som just nu skyltar för jubileum). Idag har dock ÅF samlat sitt folk vid HK i Haga Norra.

Men minst lika hissnande är det när motsatsen sker.

AFCV holdings har precis köpt upp den digitala frågesiten www.answer.com –  för en dryg miljard. Sen verkar merparten av de anställda fått gå. På webben har ett antal inlägg om saken dykt upp. Bland de bättre – uppmärksamhetsmässigt! – är: “1. Buy company 2. Fire everyone 3. Profit!”

Enligt answers egen webb har dock firman ett antal patent. Kanske var det den saken, och inte de anställda, som köptes? En tänkbar uppsida i att köpa just firman?

Vi vet ju så sällan om hur en annan nivå tänker. Kan vara riktigt svårt att sätta sig in i hur en ägare tänker ibland.

Oavsett vilket. Illustrerar, igen, att vi lever i tider vi inte sett förut.

Den gamla generationens arbetskraft hade mer av en livstidsanställning. Löneutvecklingen var stadig och stabil. Man fick några procent per år. En linjär utveckling av livet.

Och jobbade på i det tysta.

De unga har istället en löneutveckling som är mer volatil. Svängig. Ena dagen rejäla lyft i kuvertet. Andra dagen inget kuvert alls.

Samtidigt är den unga generationen rätt väl anpassade för den typen av liv. Gifter sig senare. Skaffar fasta kostnader senare. Färre barn. Byter jobb oftare. I den meningen: lever rätt mycket så som de lär. Som kontrast till medelålderns Villa-Volvo-Vovve-folket. Borde inte alla dessa “generation X, Y, Z”-analyitiker ta den saken i åtagande när de presenterar saker de vet om “de där unga”?

En del talar om dem som bortskämda. Men är det inte snarare rätt klokt av dem, så som världen ser ut?

Om de tänkte och levde saken fullt ut vill säga.

För den unga generationen tänker samtidigt gärna Också linjärt kring just sin lön och sitt villkor – men från annan nivå. Väntar sig ständigt en bit mer, trots att de redan har fått. Så även om tanken på ”svängning” kan förstås intellektuellt finns det en underton här. ”Ner gäller ju inte för mig. Och fick jag 10 % förra året är det rimligt att få minst det samma idag.”

Är därför enda sättet att lära sig leva i den här ”nya nutiden” att Påtvingas saken som lärdom? Lite som saker som AFCV hjälper oss tänka just nu.

I alla fall lär de oss att saker inte alltid kan räknas som givna.

Eller är detta att ”leva som man lär” inte någonting man kan läsa sig till för att lära? Utan man gör – eller inte gör. Man är – eller inte är. Man lever, eller lever inte, saken. Men upplever, eller upplever inte.

Och om så: betyder det då att alla de som lever ett tyst medelålders liv i den här meningen egentligen är Bättre riggade för vår nutid?

För stort sker väl ofta just i det tysta?

Eller så är saken bara ett tyst ägarmisstag.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat