De svåra kan nås med det enkla

Kompetenskriget pågår för fullt och näringslivet kliar sig i huvudet. Vem vet svaret på hur man skall göra för att få in dem man vill ha? Bland de bättre svaren hittar man ute på parkeringsplatsen där hemma.

På 1980-talet var drömjobbet för en nyexaminerad ingenjör från en Teknisk Högskola ABB. Läckrast var att få en Trainee-plats.

På 1990-talet var drömjobbet att komma in på Ericsson och få ta del av mobiltelefonins utveckling.

Därefter kom Internet-boomen.

Idag ligger företag av typen Apple, Google och Spotify högt i kurs hos unga begåvade ingenjörer.

Och ryktet säger att ABB de senaste åren blivit tvungna att ställa in sitt Trainee-program.

På KTH i veckan som gick hade Datasektionen en sk Arbetsmarknadsdag. En tid då framtida arbetsgivare visar upp sig i syfte att fånga in just de bästa. En klassisk mässa där många företag är med.

Spotify var där och gjorde en presentation – precis som alla andra. Det skedde i en stor föreläsningssal och många kom dit.

Parallellt med att presentationen som pågick hade de dock satt en av sina anställda att programmera en liten sak (en app kanske). Det gjordes med dataskärmen upplagd på väggen så alla närvarande kunde se vad han gjorde medan han gjorde det. Det blev många rader av svårbegriplig text, men lagom till att föredraget var färdigt var programmet också klart som sen testkördes.

Läckert.

Har aldrig hört talas om att Ericsson gör, eller har gjort, något liknande med sina basstationer.

Min son började på Datasektionen på KTH i år. Samma dag som han skulle börja väckte min fru mig väldigt tidigt. Jag är rätt morgontrött och inte direkte road av att gå upp vid 6.30 men hon hävdade att jag bara måste komma upp för att se en sak.

Hon tog mig ut på parkeringsplatsen där jag möttes av ca 30 A4-lappar upptejpade på vår P-plats. Fotografiet här visar en av dem.

Det är en rosa lapp – Datasektionens färg – där det stod ”God morgon nollan – dags att gå till KTH”.

Familjen har skrattat åt saken ett stort antal gånger sedan dess. Min hustru, som egentligen är humanist, känner tom att KTH är rätt kul just nu.

Lappen satt kvar på vår P-plats ett flertal veckor. Alla grannar vet numera vad han studerar.

Ovanpå det lade jag upp saken på min Facebook-sida i syfte att hylla alla dessa obetalda teknologer som på detta påfallande skickliga sätt stärker ett varumärke. En del bekanta trodde att det var jag som hade satt upp saken men så var icke fallet. Alla drygt 100 nykomlingar på Datasektionen hade fått liknande. De äldre-teknologerna hade alltså natten innan åkt runt och tejpat upp ett antal tusen lappar av detta slag.

Har berättat om saken för rätt många bekanta. Både på KTH och i näringslivet. Alla älskar idén. Ingen har tänkt något liknande tidigare.

Som nyanställd på ett jobb blir man ofta – i alla fall i bästa fall – väl mottagen. I vissa fall får man till och med blommor uppställda på bordet när man kommer den första dagen. Men har aldrig hört talas om en nyanställd som fått det här bemötandet som sonen fick.

Varför tror vi så ofta att det är pengar som fångar in de bästa?

Kan inte ”mening med det man gör” vara starkare än allt annat?

Varför är det nästan alltid så att det riktigt starka skall komma från sidan?

Föreställer mig för övrigt att ingen av de som snickrade fram de här helt underbara idéerna har äst en enda av de 378 boktitlar som just nu finns att hitta via Amazon med hjälp av sökordet ”Employer Branding”.

Ovanpå det sägs det att anställda en person idag kostar minst 50 000 kronor. För de tunga kompetensjobben där få står till buds och konkurrensen är hög är säkert det beloppet bra mycket högre än så.

Varför då lägga så mycket när man kan få sånt här nästan gratis?

 

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat