Wimp, Groveshark, Spotify – och vinylbaserad kompressor

Vilken signal skall man lyssna på egentligen? Den som säger att stort kan bli större eller den som säger att smått kan bli mindre? Kanske det istället är positioner det handlar om istället.

Det allmänt kända faktumet att Vinylskivan fick tuff konkurrens och grava problem när CDn lanserades är knappat en nyhet år 2012.

Fick själv en illustration av hur kraftig den utvecklingen varit genom en bekant som berättade om ett reklambyråuppdrag för en tid sedan. Uppdraget som byrån hade fått handlade om att producera en enkel ”vinylskiva”. Egentligen inte alls för att den skulle kunna gå att spela, utan för att den skulle kunna fungera som en retro-bärare av ett reklamutskick. Lite som en kul sak för att fånga tänkbara kunders uppmärksamhet.

Byrån tackade glatt ja till uppdraget och satte i gång jobbet. Efter en stund levererades en prototyp av skivan till uppdragsgivaren.

Men.

Uppdragsgivare blev rätt missnöjd och ringde till byrån för att beklaga sig. Han undrade helt enkelt var ”spåren i skivan var”. Han tyckte ju inte riktigt att det var någon vinylskiva annars. ”Vadå spår?” frågade reklambyråns uppdragsledare i retur. ”Du har ju fått en vinylskiva precis som du bad om”.

En ung generation reklammakare som vuxit upp med CDn vet nog inte vad spåren i en vinylskiva är för någonting.

Så långt har den här utvecklingen gått.

Nyhetssiten ”What HiFi” har presenterat säljsiffrorna för året 2011 gällande musik.

De är glada att kunna berätta att det trots allt finns vissa typer av CD-skivor som säljer rätt bra. Det var ju glädjande att höra – för de som vill livnärara sig på sådant vill säga och inte tror sig kunna hitta en ny affärsidé genom Spotify, Wimp, Groveshark – eller alla de andra hyra-musik-för-att-lyssna-musiktjänster som nu finns att tillgå.

Det är förresten helt klart nu lite bråttom för Spotify om man vill säkra sin fortsatta framgång.

Men…

Är det inte minst lika intressant att notera att Vinylskive-försäljningen faktiskt gick upp 44 % förra året?

Förvisso anses detta bara vara under 1 % av musikmarknaden – men med tanken om möjligheten att tjäna pengar med hjälp av nätet på nischade produkter: är inte den här saken intressant?

Den globalt kände teknikbloggaren Kevin Kelly hävdade för några år sedan att egentligen Ingen teknologi helt dör ut. Den hittar bara nya nischer, även om den sen krymper.

Det blogginlägget han gjorde resulterade i att ett antal minst lika kända individer blev väldigt irriterade på honom. Så Kelly antog en utmaning: att man skulle ge honom förslag på teknologier som var döda och så skulle han visa att så inte var fallet. Man kan än idag följa temat via hans egen blogg. Han har helt klart en viss poäng för hittills har ingen riktigt på allvar kunnat visa att han har helt fel i sin tanke.

Vad kan man då tänka sig göra av en vinylskiva idag?

Det är bland musikkunnigt folk redan känt att rockmusik är en av de nischer där Vinylskivan säljer – gärna förpackat i en lyxig kartong. Då kan man sälja ett par stycken.

Men surfar man runt lite på nätet kan man upptäcka att det är Beatles, och då framför allt Abbey Roadskivan från 1969 som toppar Vinylförsäljningen (faktiskt för tredje året i rad verkar det som). Vi talar om 41 000 exemplar – bara i USA. Det kan inte vara någon direkt dålig affär att sitta på rätten till just den plattan fortfarande?

Abbey Road är samtidigt en, legendarisk, studio i London.

Har då studion upptäckt den här saken? Givetvis så.

Den 10 mars 2012 öppnas studion upp publikt som en del i att den fyller 80 år i år. Biljettpriset är satt till 75 Pund.

Men. Varför säljer de den saken så billigt?

För egen del föreställer jag mig att det beror på att de samtidigt säljer digitala retroversioner av gamla teknisk hårdvara som historiskt varit viktiga för ljudet som karaktäriserat Abbey Road-studion. Vi talar om kompressorer, Equilizers, Filter och annat. Och de sakerna kan man givetvis köpa på studions hemsida. Jag undrar allt hur mycket den typen av prylar har ökat i försäljning de senaste åren. Jag själv gissar på mer än 40 %.

Visst verkar Kevin Kelly ha en poäng. Gammal teknologi dör sällan helt.

Men är det inte minst lika roligt att se hur gammal teknologi kan resultera i att annan gammal teknologi kan säljas – som ny teknologi?

Helt klart är vår värld fortfarande full av oexploaterade affärer.

Och frågan är nu om inte konkurrensen på Vinyl-förädlar-marknaden kan vara lite mindre än den konkurrens som nu Spotify verkar drabbas av framöver.

Ibland kan det vara bättre att vara ensam i ett litet hörn av en marknad än att vara en i det stora bruset där alla vill vara. Om inte annat så lär marginalerna vara bättre just där.

Har förresten noterat att det nu verkar bli allt svårare att få “free-tillgång” till just Spotifys musiktjänst. Som konsument kan man tycka att den saken är synd – men affärsmässigt sett fullständigt begriplig. Saker vi för stunden finner gratis på nätet lär i framtiden knappast vara just det. Och följdakligen vill Spotify och andra musiktjänster nu tvinga in mig som betalande Premium-kund.

De verkar ha bra känsla för den här utvecklingen. Om inte annat noterar jag att min omgivning, som nyss slutade fildela, redan har blivit så pass vana att använda Premium-Spotify-kontot att de inte längre kan tänka sig att gå tillbaka till det gamla. Utan därför har låst sig i den här nya formen av musikanvändning. Och följdaktligen är beredda att betala för den också.

Det torde vara som gjort för Spotify att då höja premium-priset framöver skulle man kunna tro.

Så länge som inte de nya aktörerna bestämmer sig för att rabattera ett inträde hos dem istället vill säga.

Ja, det var väl just det.

Och vad händer då med marginalerna för musik-uthyrar-tjänsterna?

De går väl till oss konsumenter får man väl hoppas. Dvs under förutsättning att vi nu och framöver visar oss lite benägna att pröva de alternativa tjänsterna tillräckligt ofta så att ingen av dem kan höja sina premiumkonton – utan kanske snarare tvärtom.

I Vinyl-baserade kompressorbranschen lär i alla fall inte konkurrensen till Abbey Road vara speciellt stor. Den positionen byggde de ju redan på 1960-talet. En sådan stark position lär knappast en digital musikuthyrartjänst fixa de närmaste åren.

Små udda nischer är som sagt ibland rätt så spännande.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat