Hur namnet blev till

Den pågående namndiskussionen kring landet Sveriges precis nyfödda prinsessa visar hur snabbt dagens nyhetsflöde kan gå. Allt gick med svindlande fart. Både upp, och ner. Däri finns något viktigt som vi kan lära oss av.

Landet Sverige har precis fått sig en nyfödd prinsessa. Och internettrafiken, så väl som de sociala medierna, är fulla av diskussioner om namnet. Vad borde egentligen en prinsessa heta? Hur skall man tolka det namn som sen väljs? Diskussionen om saken går bitvis så heta så att Twitter-systemet riskerar att bloggas igen. Förvisso sen kanske understött av det faktum att Hovet själva – ja, faktiskt – valde att gå ut på sin Facebook-sida och berätta om just namnet och annat. Vi har ett modernt hov, helt klart. Det gör de klokt i. För är de inte med där finns ju en risk att vi andra skriver om dem på ett sätt som de sen inte gillar. Bättre då att själv vara med i flödet och påverka.

Noteras kan för övrigt också att det var just genom Twitter som “vanlig media” verkar ha fått reda på att en förlossning precis var på gång. Man kan undra: Om de etablerade nyhetskanalerna varenda gång någonting stort sker själva plockar upp saken via de sociala medierna – då har de väl ändå ett visst problem?

Lite som jag själv smått oväntat noterade valet av den nya partiledaren för Socialdemokraterna – just genom Twitter. Twitter var helt enkelt “snabbare fram till mig” än den radio jag har i bilen (vilket å andra sidan kan förstås av att jag alltså satt just och Twittrade istället för att lyssna på radion).

Så ja. Nog kan det numera gå fort, väldigt fort, i de sociala medierna. Precis som det då alltså kan gå rasande fort att skapa en publik diskussion – om just ett namn. Och det är alltså nu vad som skett.

En av de som starkt gått ut och diskuterat namnet på vår nya prinsessa som ett “Misstag” var populärhistorikern Herman Lindqvist. Han, dessutom på förhållandevis goda grunder, ansåg att namnet var ett genuint dåligt val. Och jag tror för övrigt att många höll, och håller, med honom i det. Men dagspressen valde istället att skriva om den saken “på rakt motsatt sätt”. Dvs att Herman helt hade fel, och kungahuset hade rätt. Löpet såg ut som nedan för någon dag sedan. Så förvisso då kanske Herman “hade rätt” – men han fick knappast rätt verkar det nu som. Se där vad media formar sina egna nyheter. Och när de sen väl gjort det en stund, ja då finns själva nyheten på något sätt. Då är vi sen framme vid att namnet trots allt kan anses som bra.

Ett ganska vanligt uttryck är “Försök fånga de kunder som finns”. Ett annat ganska vanligt uttryck är att “Vi skriver bara om nyheter som är”. Men saker är inte bara, de blir. Det är just det som löpet i veckan nu visar.

Finns en central sak att lära av det:

Varken kunder eller nyheter finns.

Kunder och nyheter skapas.

Väljer man då rätt namn kan man skapa en hel värld – så fort som på en sekund. Frågan är då bara vilken värld som man skapar. Men det lär i alla fall ha skett en momentan ökning av Expressens kvällsupplaga.

Formar man då sina nyheter själv behöver man nog inte oroa sig för att man inte är lika snabb som just “twitter”.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat