Billiga erfarenheter från marknaden

Är IT viktigt för militär industri? Eller är det säkerhet som gäller? Eller rent av en civil, istället för militär, marknad? Ja, Hur gör man för att kunna förhålla sig klokt till en eventuellt fundamental marknadsförändring?

Svenska akademins ständige sekreterare Peter Englund berättade under ett föredrag för en tid sedan om sin egen tid i gamla Jugoslavien, medan krigen begav sig. Han råkade vara där men förstod nästan inget om vad som skedde, annat än det var krig. Så han var tvungen att ringa hem för att få veta vad som egentligen hände.

Hans egen slutsats av det är att stora förlopp är otroligt svåra att se, medan man är mitt i dem. Och där pekar han på något som i högsta grad är relevant i marknadsförändringar.

Englund menar att man behöver distans för att kunna se vad som sker, gärna geografisk eller tidsmässig distans. Exakt så är det ofta på marknader som är i förändring.

Man vinner helt enkelt på att stå bredvid – om man vill kunna se vad som händer och förstå vad som kan vara kloka handlingar för att hantera den saken.

Å andra sidan: när man har distans kanske man inte speciellt ofta kan göra så mycket åt vad som sker. Man kanske kan se något, men mest stå där bredvid och skrika om saken. Det ligger nästan i sakens natur att just de som har position att påverka något är just dem som sitter mitt i det – och just därför kan ha genuint svårt att se att förändring behövs.

I någon mening måste man alltså vara rätt nära för att kunskapen vi får av att stå rätt långt borta skall spela någon egentlig roll.

Ett omöjligt reptrick kanske? Att önska det omöjliga i att både vara “i” och vara “ur”. Ja, ibland kan man tycka just så. Rätt ofta kan man verkligen känna det så.

Var i Radio P1 för en dag sedan. En rent teoretisk diskussion (återfinns Här om man klickar). Debatt om hur försvaret skulle kunna hitta en privat marknad – nu i tider då just militären ifrågasätts. Hur skulle helt enkelt 25 000 personer kunna hitta en ny civil marknad hade journalisten målat upp frågan.

Sälja komplexa tekniska system civilt? Satsa på IT och säkerhet? Eller vad?

Fullt rimliga teoretiska tankar att ha – men ändå. Betänk bara vad som faktiskt skulle ske om helt plötsligt ett nytt IT-konsult-säkerhetsbolag sjösattes på marknaden. Priserna skulle sjunka direkt och därmed även lönsamheten. Och därmed i sig också påverka eventuella möjligheter att lyckas på den marknaden.

Det är ju knappast så att världen står och inväntar att ett par tusen personer helt plötsligt skulle starta en ny firma.

Så att hitta en civil marknad är bra mycket lättare att prata om än att sen göra.

Det är nog därför också man bör vara ute i god tid. Stora förändringar av stora verksamheter tar givetvis stor tid.

Ovanpå det är det genuint svårt att veta vad någon kompetens kan vara värd – innan man prövat. Man kan helt enkelt visa sig bättre på något än man först tror, så väl som tvärtom.

Så det där med försvarsindustrin på en civil marknad – inte så enkelt som man kan tro.

Diskussionen i radio kändes rätt påklistrad, dessutom naiv. Med allt för långt avstånd till den industri det handlade om helt enkelt. Kände stor risk för att inte någonting vettigt skulle kunna komma fram. I radio har man ofta bara några minuter på sig så bäst att tänka till rejält innan.

Tog därför självmant på mig att fundera på saken rejält innan debatten.

Kom att tänka på Ericssons misstag med satsning på persondatorer på 80-talet (ett grundkursexempel på att aldrig pröva med både ny kund o ny produkt samtidigt). Hur kunde de göra ett sådant grovt misstag kan man tänka idag – nu när man har lång distans till den saken.

Men hur enkelt var det att se den saken då?

Det finns mycket som är enkelt att säga idag – men svårt att säga när det behövs.

Kom sen tänka på Studsviks enorma turnaround på 90-talet. Från statligt skyddat till börsnoterat självständig aktör (vilket de är idag). Hur enkelt var det för staten att sluta finansiera saken och förslå avveckling – i förhållande till hur svårt det måste ha varit för dåvarande VD att göra precis raka motsatsen: att utveckla saken?

För många som var med då var utvecklingen av Studsvik påfallande oväntad. Många trodde ju att det var kört.

Kom sen att tänka på kloka affärsmän – de heter ju oftast just “kloka” av något skäl. Och då att det knappast kan vara en affärsdröm för speciellt många svenskar att jobba militärt just idag.

Branschen har inte världens bästa rykte. Teknologierna är förvisso ofta avancerade och spännande att jobba med, men man får ju inte sälja dem till vem man vill (ännu mindre till de som är beredda att betala riktigt bra, krigsaktiva förstås). Ovanpå det är säkert marginalerna hårt pressade med tanke på hur freden i världen utvecklar sig och hur internationella företag, som av sina regeringar tillåts sälja mer fritt, trycker på. Vi har sen knappast kvar den marknadsintressanta krigsupprustning som rådde under ”glada kalla kriget”. Som bransch betraktat säkerligt helt enkelt tufft.

Helt omöjligt är knappast att mången direktör i de här företagen – sedan rätt länge – har funderat på sin verksamhets framtid. Av ren självbevarelsedrift alltså.

Affärsmän brukar ju av redan överlevnadsskäl fundera på framtiden ibland.

I samband med sådant funderande om hur dessa affärsstrateger just nu tänker vore det enklaste att så här lite från sidan konstatera sådant som att ”det känns som en omöjligt svår uppgift att ge sig på”. Kort sagt: att inte rekommendera någon att försöka sig på reptricket med att omvandla en militär verksamhet till en civil utan att helt enkelt ta andra chefs-jobb istället. Hur mycket som helst av teoretiska resonemang pekar ju mot att det vore en oöverstigligt svår uppgift.

Ovanpå det kryddas problemet och utmaningen med just tanken om ”nära” och ”i”.

Det finns dock något som jag tror mig kunna se att man faktiskt kan göra i sådana här lägen.

Man kan lära av tidigare exempel.

Man kan analysera exemplen, dra jämförelser och försöka se på sin egen situation i ljuset av ”historien”.

Och i just de här försvarsnära företagen kan man t.ex. sätta sig för att analysera vad som egentligen hända med både Ericssons PC-satsning och Studsvik. Däri lär fler relevanta lärdomar finnas att dra.

De båda cheferna som var med på den tiden finns ju dessutom fullt nåbara i Stockholm – om dock att de numera är formella pensionärer (på den tiden: Stig Larsson på Ericsson och Töive Kivikas på Studsvik).

De här personerna lär dessutom ha helt unik kunskap om sådant här – i jämförelse med de mer teoretiskt inriktade managementkonsultbolagen som ofta annars tas in för strategiska råd.

Själv går jag därför just nu i förhoppningen om att de militärnära chefer i landet som vill försöka omvandla sitt företag till att nå en allt mer civil marknad tar in dessa två kloka herrar som konsulter.

För det kan väl knappast vara helt ovanligt med militärnära chefer som just nu funderar på den civila framtidens möjligheter?

Så ja, strategiska teoretiska tänk i all ära. Sådant är viktigt. Men ibland kan gammal hederlig erfarenhet och klokskap från personer som varit med förr vara minst lika mycket värt.

Och frågan är givetvis också vad som är mest prisvärt. Paradoxalt nog brukar ju erfarenhet kunna vara rätt billigt ibland i förhållande till dyra managementkonsulter.

Befarar sen att den saken gäller just för att erfarenhet så sällan tas in.

Att sedan leka med tanken att en klok marknadsstrateg på något av berörda företag skulle ta sig för att plocka in den påfallande kloke herr Peter Englund som management-tänkar-konsult – det är troligen, och tyvärr, lite av näringslivsmässig överkurs.

Men om så skedde skulle jag själv bra gärna vilja vara med.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat