När kunder förlorar vad de än gör

Det pågår just nu ett stort globalt race om att införa nya regler gentemot banker och försäkringsbolag. Vi kallar det Basel och Solvency. Det görs  i syfte att hjälpa oss kunder. Men på sikt är risken påfallande stor att den intentionen driver oss alla i helt motsatt riktning. Tänk vad vi kunder blir förvånade när vi upptäcker det.

Banker och försäkringsbolag utsätts just nu för ökade regeltryck i form av sk Basel- och Solvency-regler. Av nationer, EU mfl, fattas beslut om att dessa finansiella aktörer skall öka på sin “grundtrygghet”. Helt enkelt genom att säkra att man har mer än tidigare i ladorna, så att man bättre än tidigare stå kan emot eventuella stora svängningar (läs gärna ordet “förluster”) utan att för den skull skall behöva gå i konkurs. I grunden är det den saken som de här reglerna handlar om. Fullt rimligt nu efter finanskrisen då det visade sig att rätt många finansiella aktörer faktiskt hade för lite i ladorna för att klara de svängningar som trots allt blev (och fö har vi fortfarande banker som läggs ner i vår värld – situationen är alltså långt ifrån över).

För många aktörer är dessa regler som nu påtvingas en fråga om delvis ändrad riskhantering, införandet av flera dataflaggor i internsystem, ökad IT-kontroll och annat. Därmed också en fråga för ingenjörer, matematiker, kunniga ekonomer och annat, och då kan man också gärna trolla bort sig i mängder av “tekniska detaljer”. Detaljerna i regelverken är sålunda påfallande svåra att överblicka. Många tappar då möjligheten att se “skogen för alla träd”.

För andra är det istället en “företagsekonomisk strategi-fråga” som handlar om konkurrens och effekter på marknaden. Så oftast för företagsledningar.

Det är just det perspektivet på frågan som jag själv är så där ovanligt nyfiken på just nu.

Ur ett ledningsperspektiv kan man se på den här saken på många olika sätt. Problem eller möjlighet? Den insatte tror jag faktiskt ser enorma möjligheter just nu. Vilket nog inte alla kan se – än.

Ett sätt är att se det som ett problem. Indirekt är det ju ökade kostnader som man nu påtvingas. Och att det är så har ju en del nationella aktörer redan upptäckt. Man har tex börjat upptäcka att ett antal finansiella institutioner rent av skulle kunna tvingas i konkurs om reglerna påtvingas för stort, och för fort. Följaktligen har därför också tex EU vid vissa tillfällen “mildrat kraven”. Det var ju i ambition att säkra bankerna som man införde detta, inte i syfte att få dem nerlagda. Så att kraven mildras kanske inte är så konstigt. Men vet ju inte exakt “var gränsen går”.

Ett annat sätt är att se det som en möjlighet (och undrar nu banne mig om det inte är just så som “affärsinriktade” direktörer som tänkt saken gör just nu. Kort sagt: att det jag skriver om här nedan skulle vara okänt för dem, det tror jag faktiskt inte. En annan sak är att de däremot kanske inte vill säga det).

Fortfarande ur ett ledningsperspektiv kan man sen fundera över hur bankerna nu hanterar dessa ökade kostnader.

Till att börja med kan man nog gissa sig till att de gärna flyttar den ökade kostnaden någonstans, om de kan (och det kan dem). Man kan flytta saken till oss kunder (i form av ökade räntor och försämrade försäkringsvillkor). Just nu går den saken hur bra som helst, eftersom få av oss byter bank.

Redan där riskerar vi kunder att bli en förlorare.

Eller så kan man tex flytta saken till den interna organisationen (i form av ökade krav på intern effektivisering). Det går också rätt bra eftersom det inte finns så vansinnigt många andra jobb för bankanställda att få just nu. Slimma organisationer kan man ju sen per definition alltid göra (om det sen resulterar i mindre innovation är en annan sak).

Att däremot hantera problem med minskade bonusar till den egna ledningen räcker säkert inte (dessa belopp är alldeles för små) – även om den publika debatten gärna skjuter in sig just här.

Sen kan man också givetvis tänka sig att man löser problemet med hjälp av att sänka sina avkastningskrav (vilket gärna de nationella aktörerna just nu skulle ske – bäst illustrerat av en del publika debattartiklar).

Problemen med eventuella sänkta avkastningskrav i detta är dock enorma. För antag att en viss ledning på en bank skulle sänka sina avkastningskrav i jämförelse med konkurrenterna. Då skulle man givetvis få missnöjda ägare, som istället skulle investera i en annan bank, och då skulle gärna ägarna, om de var kvar, bli så pass sura att de sparkade ledningen. Och tillsatte en annan ledning istället. En ledning som istället skjuter på oss kunder, och de internanställda.

Thomas Franzen skrev en bra debattartikel som illustrerade just den saken för en tid sedan. Han hoppades på ändring men åkte direkt på pumpen när han hade pratat med några direktörer (som givetvis berättade att de själva ju hade till uppgift att tillgodose ägarkraven). Den artiklen var ovanligt klok. Jag hoppas han fortsätter i samma anda, utan att helt tappa sugen.

Antag sen också att man vore den finansiella aktör som gick först här. Hur skulle det påverka konkurrensen? Jo, i all enkelhet i form av att man själv tappade i position. Ingen vill tappa sin position. Och gör man det självmant som direktör – då kan man också få sparken.

Så det är följaktligen inte en slump att den här utvecklingen går relativt långsamt. Ingen vill. Alla måste. Men ingen vill gå först. Och därför går alla ungefär i jämntakt – vilket totalt sett gör att det går långsamt.

Bara för Anders Borg att hålla ut helt enkelt – om han vill få det han vill.

Själv tror jag faktiskt att Borg håller ut. Han har nog nämligen inte så mycket val.
Så avkastningskraven lär sjunka med tiden (de flesta vet att det inte anses som rimligt det som gäller just nu). Så också att även vi kunder får betala en andel, samt att de interna organisationerna får ta en andel genom ökade krav på intern effektivisering. Så lär det nog bli – med tiden (men inte så fort). Alla får ta en del av den här kakan helt enkelt.

Inte lika kul för de som jobbar i branschen som tidigare är nog att vänta. För vem vill ha högre tryck, skäll från staten, jobba i en bransch som det publikt gnälls på, surare kunder, argare ägare och dessutom lägre bonus än man hade i går?

Sötebrödsdagarna lär nog vara över för den här branschen – i den meningen.

Mycket av detta illustrerar det gamla hederliga “Moment-22-syndromet”. Alla sitter i samma båt. Ingen vill ändra. Trots att många vill ändra.

Det blir nog givetvis ändringar ja. Men långsamt.

I detaljerna kan jag sen givetvis ha fel.
En hittills dock förhållandevis odiskuterad fråga i detta är de långsiktiga marknadskonsekvenserna. Och där tror jag många kommer att bli rätt förvånade om några år.

Låt oss anta att de ökade regelkraven nu successivt, om dock långsamt, införs. Det tror jag för egen del faktiskt man kan räkna med. Precis som jag redan tycker mig se tendenser till att alla de sakerna ovan nu börjar ske (bonusarna är trots allt lägre än igår).
Men vad händer då på sikt på själva marknaden?

Jo, i all korthet så ökar de finansiella behoven en aktör behöver ha för att kunna finnas, eller för den delen etableras, på marknaden.

Kort sagt kan vi därmed vänta oss en konsolidering i branschen där små aktörer självmant väljer att köpas upp av de stora (eftersom de inte kommer ha råd att finnas på marknaden). Samt att det blir allt svårare (från svårt till svårare alltså) att starta en ny bank eller ett nytt försäkringsbolag.

Det skulle resultera i att de nya regelverken befäster den oligopolmarknad som redan finns.

Och då skulle i längden den marknad som många politiker, och för övrigt rätt många normala människor, tänker sig att “nu gör vi den bättre” resultera i en allt mer “konserverad situation” – om dock då på annan nivå än tidigare.

Undrar om någon politiker tänkt på den saken?

Eller om att vi kunder som just nu gärna skriker på regelverkens införande hade tänkt oss just det?

Min gissning är ett definitivt nej på de frågorna.

Den slutsats som man kan dra är att “tänk vad genuint svårt det kan vara att ändra en flotta av oljetankers som kör just i flotta”.

För inte hade vi alla tänkt oss att stor-bankernas position skulle bli starkare gentemot oss kunder i framtiden? Vi tänkte ju nog snarare precis tvärtom.

Rätta mig sen gärna om jag nu tänker helt fel. Det händer ju faktiskt att man kan missförstå vad som sker.

Men jag tror i alla fall att jag får rätt.

Tar man sen lite distans till detta och tänker efter en stund: Det här med att kunder förlorar vad de än gör. Det är väl inget historiskt unikt just för den här sektorn?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat