Facebook + RyanAir: Mittfårans framtida vinnarkoncept

Allting för alla blir lätt inget för någon. Att fastna i mitten – ett klassiskt problem. Undrar därför just nu hur Facebook egentligen tänker på låg-prisflygets framgångar. Undrar nämligen om de inte skulle vinna en hel del på just det.

De flesta av oss normala svenskar lever i mittenfåran. Vi har därför relativt nyligen upptäckt Facebook. Vi uppdaterar oss med våra vänner om våra vardagligheter och våra mittenfårs-liv. Våra barn gör sen det samma – även om expansionen av Facebook skedde i omvänd ordning: dvs barnen först, sen vi. Men det är alltså dessa ”mittenfårs-vi” som är den stora mängder användare av Facebook. Det är sen inte så konstigt. En stor andel av de människor som har datortillgång i västvärlden lever i mittenfåran.

Vi mittenfår har därför säkert inte heller undgått att notera att börsintroduktionen av företaget som genomfördes nyss knappast blev en succe. Kursen har rasat rejält och t.om. Nasdaq själva försöker nu reparera sitt rykte. Facebook har nu fått vissa problem kan man säga. Eller rättare sagt: Deras latenta problem har kommit i dagen på helt annat sätt än alldeles före börsintroduktionen.

Ett problem som Facebook har haft, sedan länge, är att visa oss alla vad firman egentligen skall tjäna sina pengar på. Hittills kanibaliserar ju många av oss Facebookanvändare på tjänsten utan att egentligen betala för saken. Och den kan ju knappast vara helt gratis att producera? Det är där annonspratet kommer in i bilden. Ju fler användare desto fler annonsintäkter anses ibland vara den långsiktiga tanken för Facebook.

Den tanken är dock knappast helt ny. Den har vi ju hört förut. Men inte alltid sett bevisad i handling. Det är ju faktiskt inte så där jättemånga internettjänser som lyckats överleva just på annonser. Än färre är de internetföretag som lyckats ge bra avkastning till sina ägare baserat enbart på det. Det är bra många annonser som Facebook skall sälja per år framöver om den kurs som företaget just nu ligger på (trots att kursen sjunkit rejält) skall ge någon vettig avkastning till de som just nu klivit in i firman som ägare.

Och antingen får ägarna sin avkastning, eller lyckas sälja sina aktier vidare (till vem kan man då undra?) – eller så lär de bli sura på firman på sikt. Sura ägare brukar sen agera förr eller senare. Och den saken hindras nog knappast av att Zuckerberg själv fortfarande är huvudägare av sin firma. Han kan måhända, i likhet med LundinOil, be sina ägare att hålla tyst. Men på sikt är det trots allt svårt att driva en firma utan en ägare.

Undrar förresten hur mycket Zuckerberg själv tänkte på sådant – innan han valde att introducera firman på börsen. Eller lyssnade han enbart på finansiella rådgivare som tänkte att det ju vore kul att få loss några kronor?

I skenet av läget är dessutom just nu smått intressant att tex GM nyligen gick ut och offentligt berättade att man drar tillbaka sina annonspengar från Facebook. Argumentet var att de inte såg värdet i sina annonser på Facebook.

I skenet av det är det förresten också intressant att t.ex. LinkedIn nog troligen har en betydligt större andel “betalare av premiumtjänster” och dessutom verkar kunna hålla bättre liv i sin egen börskurs. Just nu i alla fall.

Själv skulle jag dock inte ha så mycket emot att betala för Facebook framöver. Framför allt om alternativet är att bli dränkt av töntig reklam. Men det är ju jag det. Kanske inte heller vad Facebook själva vill på sikt. Men å andra sidan: jag är kanske rätt många?

Alternativt vill jag få betalt för att använda Facebook. Om dock att det då skulle bli ett helt annat företag – tex ett sådant där jag glatt gav bort precis allt av mitt liv till den som vill köpa informationen om hur jag lever i mittenfåran.

Allt oftare får jag dock känslan av att Facebooks ambition är att vara allting för alla. Hur nu det skall gå till i längden.

Snubblade för en tid sedan, via en exjobbare på KTH, på det påfallande spännande företaget P1.cn vilket fått mig att fundera allt mer på just Facebooks långsiktiga problem. P1.cn är nog för de flesta av oss som lever i mittfåran påfallande okänt – trots att man faktiskt via media har kunnat läsa några artiklar om dem de senaste åren tex här.

P1.cn är ett “Facebook-för-rika” – dessutom med huvudsäte i Peking. Ovanpå det, och det är nog nu som saken börjar bli genuint kul, så drivs firman av att gäng unga “Stockholmare”. Stockholmare och stockholmare förresten. Det är ett gäng ungdomar, om uttrycket tillåts för personer under åldern 30 år, som onekligen har en stark kinesisk förankring (andra eller tredje generationens kineser: vet inte) – men är uppfödda i just Stockholm.

Att det sedan ett antal år tillbaka har dykt upp “nischade Facebook-versioner” är knappast nytt. Det finns idag ett antal sådana tjänster – där endast speciell inbjudan fungerar för att komma in och/eller att man har en taxerad inkomst över en viss nivå. Klart den här typen av företagstanke har funnits rätt länge. Klart också att den borde fungera i Kina. P1.Cn har redan ett antal miljoner användare – och är uppenbarligen också rätt lönsamt. Föga förvånad blir man sen när man upptäcker att bud givetvis redan har lagts på firman men att grundarna (i alla fall hittills) verkar ha tackat nej till den saken.

Att mer av sådant här nu kan komma från Kina bör knappast förvåna.Följaktligen blev jag inte heller direkt förvånad när jag upptäckte i veckan ett rykte om att Apple framöver troligen även skall tillhandahålla sökmotorn Baidu (den kinesiska motsvarigheten till Google) i sina devices.

Allt sådant här får mig bara att tänka på Jan Stenbeck på sin tid. Ni vet, han som förhållandevis ung satt i New York och såg vad som hände – för att sen ta ett antal av idéerna till Sverige och tjäna en hacka. Både Tele2 och Transcom kan man t.ex. se som effekter av det. Det brukar ju kunna vara så att stora saker som sker i vår värld – även kan komma till oss. Men med viss fördröjning. Så den som är först att kunna se sådant kan helt klart göra en bra affär. Att sen dottern Stenbeck verkar följa den tanken i spåret, bla genom sitt ägande av “kopieringsföretaget” RocketInternet – det kan ju inte heller förvåna. Det företag som nu alltså bla försöker ta upp matchen med svenska Wrap – och för övrigt också är delägare i Groupon.

Det var väl just det som de här kinesiska stockholmarna gjorde för något år sedan. Bara att lyfta på hatten och säga grattis till just P1.cn. Modellen att se en sak och sen flytta den till en annan plats är långt ifrån död.

Nu behöver man dock inte nödvändigtvis se detta flyttande som en geografisk fråga. Man kan lika gärna tänka sig att flytta en lösning från en bransch till en annan. Det är här som tanken om kombinationen RyanAir och Facebook kommer in i bilden.

RyainAir är troligen ett av världens skickligast ”snålvargs-företag”. De gör allt så billigt som möjligt, tom så billigt att jag som användare av dem får anpassa mig efter dem, och inte tvärtom. Jag få tex stå ut med deras reseplan om jag vill resa med dem, eftersom de har byggt den reseplanen utefter det billigaste sättet de kan ordna resan på – och inte utefter när jag egentligen vill resa. Och lustigt nog så anpassar jag mig uppenbarligen utefter det. Vill jag sedan ha ”mertjänster” får jag betala för dem separat.

Tänk om man tänkte så om Facebook framöver. 50 öre för att lägga upp sin bild. Gratis chattande under de tider på dygnet där deras servrar ändå står oanvända – men jättedyrt om jag vill chatta kring högtid. Ett visst antal uppdateringar per vecka, och sen betala extra om jag vill mer. Det skulle nog delvis bli ett annat Facebook än de vi alla ser just nu. Men där då får man nog inte glömma att det Facebook vi ser just nu ändå inte lär kvarstå hur länge som helst.

Någon förändring av Facebook lär komma att ske förr eller senare. Frågan är bara vilken.

Alternativet är att drömma om annonsflödet förstås. Det är kanske det som firman gör också för övrigt. Men då kan de nog i alla fall inte få kvar mig som användare på sikt. Tappar de då användare blir det mindre intressanta för annonsörerna i detta cykliska affärsspel där allt beror just av allt.

Ett annat alternativ vore då givetvis att tänka i ”lyxklass-segmentet”. Dvs att bygga om Facebook till Singapore Airlines eller liknande. Men där finns ju alltså uppenbarligen redan ett stort antal aktörer. Med P1.cn som en intressant sådan. Kanske en uppköpskandidat just för Facebook för övrigt? Eller så har Facebook redan försökt förstås (vilket är min personliga gissning).

Problemet är väl sen kanske bara att man på sikt alltid har svårt att vara allting för alla. Det är då man blir inget för någon.

Och precis som i flyget kan man kanske föreställa sig ett Facebook som förr eller senare hamnar i ett läge av typen SAS. Sitta fast i mitten är sällan kul. SAS får stryk av de billigaste i ena änden – och av de lyxigaste i andra änden. SAS dras helt enkelt isär.

Själv ser jag inga som helst ”lyxtendenser” i Facebook. Jag ser ingen bekant som pratar om ”lyx” utan snarare pratas det vanliga svenska mellanmjölkslivet – för att travestera Jonas Gardells helt underbara pjäs ”i mellanmjölkens land”. Jag ser faktiskt ingen där ute på Facebook som är intresserad av just lyx. Jag bor ju i mellanmjölkslandet Sverige. Vi har väl inget utrymme för lyx? Och har vi så är det segmentet alldeles för litet i sig. Då vore väl mer rimligt att P1.cn slutligen kom hit.

Så har egentligen Facebook något annat val framöver än att fusionera med RyanAir? För egen del är jag tveksam till annat än att tankar i den här riktningen förr eller senare just måste till.

Men jag undrar genuint mycket just nu, hur firman egentligen tänker.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat