Elux visar Operan hur skåpet skall stå

Världen är full av de som vill något annat. Men den är också lika full av de som mest pratar om saken. Just därför bör vi nu alla notera den 18 juni år 2012. Då lanseras Äntligen det som vi alla har väntat på: En rejält bra utkiksplats över entreprenörskapets Sverige. En plats som dessutom manifesterar sig självt.

För några år sedan jobbade jag på Grev Turegatan i Stockholm. Mitt emot kontoret fanns på den tiden Systembolagets ”lyxbutik”. Den sålde enbart vin. Man var tvungen att gå fram till kassan för att få det man ville eftersom självbetjäning inte alls gällde. Det var här som de fina vinerna i landet såldes. Man kunde stå länge vid kassan och prata med expediterna och lära sig mycket om vin.

En morgon när jag gick förbi den butiken noterade jag att det var en lång kö i väntan på att butiken skulle öppna. Senare kunde jag i tidningen läsa att de just den dagen släppte den nya årgången av franska Romanee Conti. Man fick köpa endast en flaska per person och priset per flaska var en så där 15 000 kronor. Rödvinets Rolls Royce såldes. Alla flaskor de hade, det var 24 stycken, såldes slut inom en timme.

Läste någon vecka senare – tror det var i en rätt udda vintidning – om vad som hände med flaskorna. Hela 20 stycken av dem såldes vidare inom en timme. De hamnade i bakluckan på en bil som sen åkte tillbaka till Frankrike. Där de såldes med vinst. De som stod där i kön när jag gick förbi var alltså mer eller mindre bulvaner för en person som visste att Systembolaget – i kraft av sin monopolsituation – är genuint duktiga på att köpa in dyra viner till, internationellt sett, bra priser.

Har man riktiga insikter om hur en marknad fungerar kan man se sådant här.

Den saken fick mig att tänka en stund på vad som skulle kunna hända när Systembolagets monopol eventuellt skulle försvinna i framtiden. Blotta tanken på det var rolig i sig. Hur skulle systemet klara sig då tänkte jag.

Ser man till utlandet känns det uppenbart att billiga viner är en lock-vara för dagligvaruhandeln. Man säljer medvetet sådant utan direkt stora vinster. Så att satsa på en sådan bulknisch vore knappast att föreslå. Coop, ICA och Willys skulle helt enkelt drenera affärspotentialen.

Kvar vore då alltså lyxsegmentet.

Tänker man så inser man den rena affärspoängen i den flera decennier långa resa som Systembolaget gett sig, och alla oss kunder, in på. De har lärt oss dricka dyrare än tidigare helt enkelt. Nu är vi nästan uppe vid hundralappen, men när jag var liten gällde lantvin till betydligt lägre penning. På så sätt kan man se att de säkrat sin position efter att ett monopol eventuellt skulle släppas i framtiden. Sen är det en annan sak att de själva anger andra argument för just den här utvecklingen.

Slogs då av tanken att lyxviner knappast borde säljas på en avskild gata som Grev Turegatan. Sådant borde väl i stället säljas på NK tänkte jag. Tänkte sen att jag skulle hyra en tom yta på NK, med ensamrätten att sälja vin just där, och sen bara sitta och vänta till dess monopolet släppte och Systembolaget skulle vilja köpa in sig i den ytan. Fram till dess skulle jag säkert inte få öppna – men att sitta på själva rätten gentemot NK kunde kanske vara spännande nog. Och därefter alltså sen släppa den dyrt just till Systembolaget.

Nu gick den här utvecklingen mycket snabbare än jag själv trodde. För bara efter något enstaka år så lades just butiken på Grev Turegatan ner. Istället så öppnades vinbutiken i änden på NK-Gallerian. Det är där man hittar den än idag.

Typiskt tänkte jag då att jag själv inte var ute före och faktiskt gjorde den här saken – och inte en enbart gick och tänkte på den.

Åkte i samband med det ibland till sommarstugan i Västerås. Åkte alltid precis samma väg – rakt genom Västerås. När man åker genom Västerås passerar man ett av Sveriges största kraftverk. De har en ovanligt hög skorsten. Kom då att tänka på att Pripps på sin tid, då jag själv var ”kårknutte” på 1980-talet, hade en representations-bar högt upp i ett av deras silos ute i Ulvsunda. Därifrån hade man en ovanligt fin utsikt över Stockholm. Endast de viktiga kunderna fick komma dit. Det var en underbart fin plats att sitta och dricka en öl på. Men få släpptes in där. Att jag själv fick komma dit hade givetvis att göra med att KTHs studentkår på den tiden, som jag alltså representerade då, var bland Pripps allra största och viktigaste ölkunder.

Har man riktiga insikter om hur en marknad fungerar kan man se sådant här.

När jag passerade Västerås kraftverk en dag slog det mig just att just dem har en hög skorsten de också. Tänk vad läckert det vore att sitta där uppe och äta en bit mat tänkte jag då.

Tänkte sen tid över annan även på detta. Hela landet är ju fullt av udda platser man sällan får tillgång till. Den gamla kärnreaktorn på KTHs område. Telias underjordiska sambandscentraler. Gasklockorna i Värtan. Henriksdals Reningsverk. För att sen inte nämna alla de platser runt om i landet vi kunnat se i TV-serien ”Hemliga rum”. Eller de katakomber och udda byggnader som Stockholm stad nu öppnar en dag om året. Det gjordes nyligen i år igen och kön blev enormt stor – vem vill inte se alla dessa tunnelbyggen som nu pågår?

Udda platser lockar alltså rätt många.

Tänkte sen också att besök av sådana platser kunde kombineras med en ”mobil lyxkrog”.

Som många idéer blev dock inte heller den här realiserad.

Så många idéer som finns som sen aldrig blir något.

Men!

I veckan som gått har jag glatt mig över att upptäcka den gastronomisatsning som Electrolux just nu genomför med hjälp av Stockholms Operans tak under ett par månader. Det hela görs under konceptnamnet The Cube och återfinns på webben tex här.

Kolla bara den här bilden och inse hur läckert det kan se ut.

Det är en mobil lyxrestaurang som turnerar världen runt – gjort för en liten klick köpstarka kunder. Lunchen kostar 1450 och middagen 2400. Max 17 gäster per gång. Det hela är dock bara öppet mellan 18 juni och 21 oktober för sen drar de vidare konceptet. Notera: de har alltså inte öppnat riktigt ännu i skrivande stund. Men man kan boka på nätet redan.

Varför gör då Electrolux av alla företag en sådan här satsning kan man ju undra. Klart det hänger ihop med ett varumärkesbygge. Klart det också hänger ihop med ett 90-årsjubileum som just nu pågår. Förmodligen händer det sen också ihop med att det kanske fungerar.

Ovanpå det måste någon driftig person lyckats övertyga rätt många om tanken.

Har man riktiga insikter om hur en marknad fungerar kan man se sådant här.

Så även om de flesta av oss människor i landet Sverige lever ett mellanmjölksliv finns det en nisch för det som både är udda och lyxigt. Och gärna om dessa båda saker kombineras i ett och samma paket. Det gäller nog bara att se det – och sen faktiskt också att göra.

Vår värld är nog egentligen rätt full av latenta spännande affärsidéer som ligger i någon skrivbordslåda. Den är full av planer och tankar om sådant som vi borde göra någonting av.

Men det gäller att realisera dem också.

Glädjande i sammanhanget är givetvis sen också att den här saken realiseras med hjälp av ett av de svenska historiskt tunga affärsmässiga Flaggskeppen: Electrolux.

Man kan ju undra lite varför inte Operan själv kommit på saken.

Och tänk nu om något av alla de just nu nybildade IT-bolagen i landet kunde utmana oss alla just här. Mig veterligt är ju faktiskt både Stadshustaket, Hötorgsskraporna och Kaknästornet relativt outnyttjade ytor just nu. Det vore väl en bra plats för ett release-party för dem?

Jag menar: vart skall vi alla äta annars i höst när Elux drar konceptet vidare ut i världen?

För vi tror väl ändå inte att Operan själva fortsätter tanken?

Även om att: man kan ju hoppas trots allt att även Operan själva klarar att “göra” och visa hur skåpet skall stå.

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat