750 eller 1500 kronor i timmen: vem bryr sig?

På börsen går det inte direkt bra just nu för en stor andel av de svenska konsultbolagen. Det dras ner och marginalerna är pressade. Lustigt nog kan dock lösningen på det här hittas på pendeltåget i Stockholm.

Med bara några enstaka års distans till sin egen vardag kan man idag observera rätt mycket.

Nyheterna läser jag inte som förut. Har inte längre en dagstidning. Läsplattan fungerar rätt bra för att uppdatera mig. I skenet av det är det nog inte direkt förvånande att dagstidningar har det ovanligt tufft. Att Dalademokraten sagt upp 75 % av sina anställda förvånar väl knappast?

När köket nyligen renoverades försvann biblioteket. Ett stort gäng böcker skänktes antingen bort, eller slängdes. Tänkte ett tag att sälja det halvfranska skinnbandet av Nationalencyclopedin på Blocket. Den jag betalade närmare 15 000 kronor för under 90-talet. Lade tanken på hyllan när jag upptäckte att alla andra som försöker det samma just nu verkar glada om de får 400 kronor för den. Att Encyclopedica Brittannica nyligen lagt ner sin tryckta version helt och hållet, det förvånar väl knappast?

Tänker mig sen ta bilen till jobbet. Blir då, igen, smått irriterad att jag inte kan få smartphonen helt sömlöst uppkopplad på den nyligen inköpta bilens digitala display. Telefonen kopplar den automatiskt upp. Så även Spotify-kopplingen. Det är ju trevligt. I grund och botten bryr jag mig ju mer om sådant än mitt motorval – som jag för övrigt faktiskt inte ens fortfarande vet något om. Jag tänker: När det kommer till klassisk motorprestanda är ju alla bilföretagen rätt lika. Skall jag bli imponerad över att jag får motor och däck? Men varför kan jag inte se Youtube på skärmen? Bilföretagen hänger inte med här sa säljaren till mig när jag köpte bilen för mindre än ett halvår sedan. Tänker lite på att Smartphonen snart kanske blir viktigaste kundingången även för bilföretag. Då blir det Apple som säljer bilen, och inte tvärtom. Knäpp tanke? Nej, kanske inte alls egentligen. Tittar man på kostnaderna för att utveckla en bil av idag är andelen mjukvara större än andelen hårdvara. Är det dessutom inte så att Google just nu jobbar på ett elbilsprojekt?

Så fort snön åker bort tänkte jag sen börja cykla delar av sträckan till jobbet. Köpte därför nyligen en rätt bra sådan. En jag själv uppfattade som rätt dyr. Lade 15 000 på saken. Men insåg snabbt att där låg jag i lä. Handlaren som sålde jobbade normalt i ett betydligt högre prissegment. Cykelmarknaden växer rejält. På vägen har jag lärt mig att närmare 150 000 Stockholmare cyklar till jobbet numera. Det är så många att de både blivit en politisk kraft i sig, och är viktiga även för kollektivtrafiknätet. Skulle de sluta cykla helt plötsligt, skulle T-banan braka ihop av överbelastning. Intressant nog har jag på den vägen även upptäckt att den här utvecklingen har en hel del klassiska teknikföretag observerat. Från företag av typen Bombardier och Siemens kan man köpa tågvagnar där halva utrymmet är cykelställ. Det blir ju allt vanligare att människor kombinerar transportsätt. Synd att inte SL har fattat den utvecklingen tänker jag då ,samtidigt som jag observerar att det fortfarande finns kvar tidsbegränsningar för när jag på dygnet får ta med mig cykeln på pendeln. Än mer synd att de sen inte heller, fortfarande, har fixat så att mobiltelefonen kan hållas uppkopplad genom alla tunnlar som vi passerar på vägen till staden. Tappade kontakten med en marknadsundersökning angående konsultbolag som jag höll på med på vägen hem. Hade kommit halvvägs när vi kom till tunneln i Solna då jag blev utslängd. Ombads sen börjar om från början. Då struntade jag i det hela. Någon som blir förvånad om jag framöver kanske cyklar precis hela vägen istället och att SL därmed tappar mig som kund helt och hållet?

Apropå konsultbolag förresten. Håller just nu på med ett litet projekt som handlar om att försöka fånga upp och beskriva skillnaderna mellan ett antal konsultbolag som jobbar med klassisk teknikkonsulting. Marginalerna för många konsultbolag har sjunkit rätt kraftigt de senaste åren. Några av bolagen blöder en del så nu måste man vässa sin profil. Tro jag det när jag ser mig omkring på tåget och upptäcker att rätt många som sitter bredvid mig har annan etnisk bakgrund än jag själv. Undrar vilket konsultbolag de jobbar på tänker jag då när jag inte kan låta bli att höra vad de pratar om. Att de jobbar som konsulter är helt uppenbart, lika uppenbart som att de inte själva verkar bry sig om vilken firma de jobbar på. De verkar inte ha något som helst emot att byta firma, bara de fick bra lön. De verkade anse sig ha för dålig lön just nu.

Fick berättat för mig för en tid sedan att flertalet av de stora konsultbolagen av idag har över hundra personer vardera som kommer från annat land, löpande, arbetandes i Stockholm. Den outsourcingvåg av konsulttjänster som nu pågått rätt länge har givetvis dragit ner marginalen. Lustigt tänker jag, när jag drar mig till minnes att en IT-konsult i Stockholm, i slutet av 90-talet kunde fakturera 1500 kronor i timmen, dessutom med full beläggning året om. Det var förvisso under internets tidiga era. Men ändå. Räkna om det beloppet till dagens penningvärde och leta sen upp den konsult som lyckas få full beläggning med den kompetensen idag. Tro jag det att marginalerna krympt. Tro jag det att priserna på konsulttimmar numera ofta snarare ligger på 750 kronor i timmen. Och förresten: finns det verkligen någon kund som kan se skillnaden på de leverantörer som finns? Skummar man hemsidorna ser i alla fall jag inte så mycket mer skillnad mellan dem än att de har olika färg på sina logotyper. Behöver de verkligen göra en marknadsundersökning för att förstå den saken? Om då det mesta är lika: blir det väl extremt lätt för en kund att spela ut aktörerna mot varandra, och den vägen få just den låga prislapp på en konsulttimme som man kan få idag?

Det finns en ständigt pågående kamp att försöka få kläm på den här typen av skiften. Kan man se dem på förhand? Hur gör man för att undvika att drabbas av dem? Extremt rimliga frågor att ställa i just den tid som vi lever i. Som chef för en verksamhet vill man ju helst finnas kvar över tid.

Begreppet ”disruption” – ofta hävdat myntat av den idag extremt välkände, och välbetalde, managementgurun och Harvard-professorn Clayton Christensen – har på den vägen kommit högt upp på agendan. Det handlar i korthet om att se förändringarna kommandes ”oväntat” och ”från sidan”. Gärna, som Clayton själv beskriver det, genom en ”sämre” lösning, som växer sig stark i periferin av den stora marknaden. Därefter bryter den in på de klassiska områdena och tränger undan det gamla. Flashminnen är ett modernt sådant exempel som använd. Från början var de ”sämre” än klassiska minnen, men snabbare. De blev därför vanliga på USB-stickor. Sen blev de allt bättre teknologiskt sett, för att därefter ta sig in på marknaden för stor-minnen också.

Men rätt ofta undrar jag om det där verkligen är rätt tänkt. Vadå ”oväntat”? Vadå ”kommer från sidan”? Vadå ”sämre”? Att beskriva sakerna så är väl bara möjligt om man tar den gamla världen som utgångspunkt?

För mig som lever ett ”vardagskundliv” är det väl varken oväntat eller sämre eller sker från sidan? Att dagstidningarna har ett problem, att boken har ett problem, att bilföretagen har ett problem, att SL har ett problem eller att konsultbolagen har ett problem känns väl hur självklart som helst? Har Clayton aldrig tänkt på hur världen kan se ut från den utgångspunkten istället? Nej, det kanske är just så som det är.

Men i all enkelhet: Skulle vi inte göra bra mycket bättre ifrån oss om vi började se världen från kundens horisont? Vi kunde börja med att utnyttja vår kunskap från vardagslivet. Vad annars skulle leda oss framåt?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat