Facebooks och LinkedIns Machiavelliska mål

I umgänge med ett antal konsultchefer och pratet om sociala medier.

Hur påverkar den saken ett chefsjobb?

Att det gör, givetvis så. Saken just nu pratas bland chefer in mass.

Men hur?

Vad gör detta med chefen just nu?

Och vad gör det med chefen i morgon?

1. Om man idag ringer de kända konsultbolagen och ber om kundlistan blir svaret nej. Hemligt. Den pratas inte om hur som helst.

2. Men roligt nog kan man gå in tex på LinkedIn och studera de anställdas kontakter. Där finns deras kunder (eller ännu roligare: konkurrenter). Man behöver alltså inte ringa o fråga. Saken är redan helt öppen på nätet.

Något som fö har gjort det allt lättare för rekryterare att hålla koll på sina prospekts. Och för konkurrerande konsulter som gillar varandra att lösa varandras problem – helt utan chefernas insyn.

Men i stort?

Slutsats: Storchefen har allt mer tappat kontrollen över sina anställda. Verksamheter idag läcker info som såll. Oavsett anställning och chefens “beslut”.

På Wikileaks hittar man massa roligt som chefer inte vill sippra ut: LookingAt. En mycket bra illustration.

Passar sen många oss anställda att chefen inte kan bestämma som nyss. Då förstärker vi själva den här saken.

Föga förvånande finns det nu böcker om hur man kan/bör förhålla sig till nätet. I den stora floran är de här rätt så kul:

3. Samtidigt har anställda problem med sin Facebook. De vill ha saken privat. De vill INTE alltid ha sina uppdragsgivare inblandade där.

4. Hur säger man då nej till en uppdragsgivare som vill adda på Facebook?

Jo. Man ber sin chef att utfärda en företagspolicy så man kan skylla på firman när man avfärdar en inbjudan.

Konsultchefer just nu: uppfinner alltså en policy. Efterfrågat av anställda!

Anställda, självmant, ber alltså att chefen skall agera som StorChef Igen.

Kan det nu finnas fler fenomen kopplat till nätet som gör att den gamla hederliga StorChefen är på väg tillbaka? En inte helt orimlig tanke?

Försäljningsvolymen av den Senaste upplagan av Machiavellis klassiska managementbok “Fursten” (den om den upplyste despoten), daterad 2010 men orginalmässigt släppt redan 500-år tidigare, kanske ger oss vägledning här?

Man borde väl kunna anta att bokförlag trycker upp böcker om de blir lästa?

Comments are closed.


Random Posts Widget By Best Accounting Services

WP SlimStat